När jag gick i åttan tvingades jag att läsa Trägudars Land av Jan Fridegård. Fortfarande en av dom böcker jag hatar mest. Den och Raskens som jag också tvingades läsa av min elaka svenskafröken.
Efter Trägudars land läste jag inte Fridegård av princip.
Se där va lite usel undervisning kan göra.
Jag blev större och började läsa Litteraturvetenskap på Universitetet i Växjö. Redan på första delkursen dök Lars Hård upp på litteraturlistan. Givetvis tänkte jag strunta i att läsa den. Det var ju Fridegård.
Men jag läste den, o jag fastnade.
Sen har jag läst alla hans böcker.
Trägudars Land suger fortfarande, men resten är så bra så bra
Jag är glad över att bo i ett land som har denna folkhögskoletradition, dessa autodidakter.
Just Fridegårds alter ego Lars Hård känner jag mycket med.
Han skrev även andra biografiska böcker om när han drev ett antikvariat och typ aldrig åt mat för ingen köpte böcker och hur han drömde om att bli erkänd författare
Han har gjort en egen Sult också.
Jag har det mesta i fina förstautgåvor.
Det är helt enketl evckans boktips. Men strunta i trägudars Land
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar