fredag, januari 05, 2018

Så kan det gå

Jag vaknar runt nio på morgonen, är redan direkt driven av ångest för jag ska koka kaffe och jag ska snusa och jag sak mata katterna. Alla ska får mig att få ångest.
Hela tiden.
Efter min frukost kollar jag på film eller serier på datorn, max fem sex minuter i stöpet, sen måste jag pausa för att hjärnan börjar vandra iväg.
Vid 12 äter jag lunch, jag börjar oroa mig för den redan klockan elva, hur ska den bli, ska jag tycka om den? Orkar jag göra den.
Efter lunchen kollar jag mer på datorn och pausar oavbrutet. Runt klockan tre börjar jag få panik för middagen jag ska laga, kan inte varva ner utan är som en osalig ande tills jag börjar laga maten klockan fyra. Äter maten och efter det brukar jag lugna ner mig lite. Är fortfarande full av ångest. Det är jag hela tiden. Alltid. Mitt liv är en enda lång ångestattack. Det är så bedrövligt tråkigt och hemskt att jag inte orkar med det. Men man måste ju. Orka. Finns liksom inget alternativ som attraherar mig. Bli av med ångesten verkar i högsta grad omöjligt.
Jag lever i detta hus, med min ångest. Jag lever med ett monster i kroppen. Jag är väldigt väldigt trött