onsdag, januari 19, 2011

Oj då

Idag var jag söderut med Monica
På väg till byn strax utanför Bollnäs krockade vi
Det va sjukt läskigt.
Vid bilprovningen i korsningen där hände det som inte får hända
En bil svänger ut utan att titta från vänster, till höger står en lastbil. Vi kan inte svänga höger,
Monica tokbromsar och tutar som fan
Bilen märker inget
Vi svänger
Vi smäller i
Hamnar på vänster körfält i rusningstrafik
Det gjorde ont

Allt detta kanske tog fyra sekunder, fyra långa sekunder
Jag undrade om det skulle göra ont, jag tänkte på bäbisen och Tua o Binni och jag liksom laddade för att typ volta

Hade inte Monica vart så iskall hade jag troligen legat på sjukhus nu, bilen gick sönder
Han vi krockade med hörde inte tutan för han hade hörapparaten i fickan

Nu är jag hemma.
Jag är trött

5 kommentarer:

klatuu sa...

åh helvete!

Vilken pärs. Men inga synliga men i alla fall?!

Konungen sa...

Nej inget som gör ont, lite i armen bara, men det var väl bältet liksom
Skakad som fan

Anonym sa...

Vilken tur att det gick så pass bra! Mest tur för bäbisen, för små barn ska ju ha både en mamma och en pappa. Dumt att stoppa hörapparaten i fickan!
K

Slottets lilla värld sa...

Huvva liiigen!
Läskigt! Tur det gick bra!

Fick genast en flash-back på när jag och dåvarande svärfar krockade med en älg för typ 100 år sen eller nåt...

Jag höll på att dö tre gånger då! Du vet, hela livet rusar genom skallen, i ultrarapid, men det gick bra, sånär som på tillbockade glasögon och ett sprucket glas, och att glasögonen, som trycktes hårt mot min näsa av älgens buk, som pressats genom vindrutan, gjorde märken som blödde!
Det var min skada... förutom chocken... älgen dog.
F.d svärfar fick liknande blessyrer.
Bilen lite knycklig i fronten.
Den gången var bilbältet vår räddning, till och med f.d svärfar hade bälte för en gångs skull!

Trafiken är läskig!

Anonym sa...

Det är omskakande. Jag har varit med om två krockar. Det var före bältets tid och man skakas om rejält. Som tur var det i tätorter så hastigheten var inte så hög. Skönt att det gick som det gick. Hälsa Monika och tacka från lättade föräldrar. E