söndag, september 02, 2007

Det här är en pipa


Paul Anderssons Elegi över en förlorad sommar kan kännas adekvat denna första söndag i september då solen försöker ta sig genom molnen och doften av höst är så stark.
Ska leta svamp idag. Karl-Johan, eller ännu hellre Björksopp.

O sommaren slutade ju minst sagt bra, fantastiskt bra.
Måste va den konstigaste sommaren i mitt liv, o då har jag en del i bagaget o minnas. Regn. Förvirring. Konstiga känslor. Mer regn, en stilla längtan tillbaka till arbetet. Mer regn. Mycket regn. Storm inuti.
Hopp och förtvivlan. Blandat om vart annat. O så den stora förvirringen, och tiden som bara försvann när hon var i närheten. o regnet som bara föll och jag liksom inte märkte det.
O nu är det september. Den vackraste månaden, då doften får en att nästan gråta för man vet att allt dör, men det kommer tillbaka.
O plötsligt är det bara lycka. Som att det inte regnar alls. O skulle det göra det så slutar det ändå snart

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hösten är ju bäst.
Allt börjar om.
Inklusive man själv.
Inte minst du, väl.

Konungen sa...

Jo man gör ju det
Fast oktober
oktober är illa

Anonym sa...

Svårt med kläder på hösten ju.

Anonym sa...

Oktober suger, trots att jag firar.