När jag var liten gillade jag Povel Ramel. Jag minns en sommar på 80-talet, ganska tidigt 80-tal då SVT körde alla hans filmer.
Jag såg fram mot dom som fan, nästan enda artist jag o min lillebror gillat samtidigt.
Filmerna var skit, total skit.
Jag såg fram mot dom som fan, nästan enda artist jag o min lillebror gillat samtidigt.
Filmerna var skit, total skit.
Ratata eller Staffan Stolle Story.
Kom o slå mig.
MEn Povel är liksom lika stor som Hasse och Tage, vars filmer suger duktigt dom å. Ägget är löst och släpp fångarne loss, Änglamark.
KRÄKPILLER allting
Men jag är glad jag har denna skivan. Inköpt på Emmaus på Kirseberg för nån femma kanske. Skitsnygg är den inte. Dålig är den garanterat.
Men den är min och den är en del av svensk historia.
Bemmie (Inte The Bem som fick min Martin Ljungssingel utan katten) eller Trampen har ätit upp min fina planta av Blå Paprika. Skitdepp.
Svårt att odla med katter i huset. Men men.
Kom o slå mig.
MEn Povel är liksom lika stor som Hasse och Tage, vars filmer suger duktigt dom å. Ägget är löst och släpp fångarne loss, Änglamark.
KRÄKPILLER allting
Men jag är glad jag har denna skivan. Inköpt på Emmaus på Kirseberg för nån femma kanske. Skitsnygg är den inte. Dålig är den garanterat.
Men den är min och den är en del av svensk historia.
Bemmie (Inte The Bem som fick min Martin Ljungssingel utan katten) eller Trampen har ätit upp min fina planta av Blå Paprika. Skitdepp.
Svårt att odla med katter i huset. Men men.
1 kommentar:
Jag älskar Povel Ramel.
Sen är det en annan sak att en hel del av det han gjort nog är rätt kasst egentligen.
Och långfilmerna från 50-talet; dom är något så obegripligt dåliga att svenska språket inte räcker till för att beskriva det.
Skicka en kommentar