Diktens enda uppgift är att söndra

Eftersom det är fegt att sova har jag tillbringat merparten av natten med att läsa om kristian Lundbergs Hardcore. Utmärkt efterord av grannen och vännen förläggaren. Biografisk dikt är inte det jag uppskattar mest. Risken att följande står är allt för stor:

Jag föddes i Lund
Bodde där en stund
Sen va det stan
Mådde existensiellt illa hela dan
Osv osv

Men den här boken glöder, den viskar sanningar. Att en avgiftning på St: Lars i Lund kan va Poesi är stort. Att de hemlösas irrande runt i en stad av neon kan ge insikt är toppen. Han har språket Lundberg. Han har glöden. Han äter ord till frukost. Han är min idol. Han o Öijer. Dom lever orden. Jag tar tacksamt emot.

För övrigt ville jag bara berätta om två segrar i mittliv.
Jag har en gång sett Bo Kaspers Orkester LIVE. Då hailade jag när de sjöng Ett Rent Europa. Jag o jeppe blev utkastade. Det var stort.
Jeppe o jag har dessutom stulit Per T Olssons mat, då blev vi inte utkastade. Sen tog vi banarne på pillen om jag minns rätt, fast det gör jag nog inte ety den kvällen är glömd.