Marcus Birro skriver fint i boken som medföljer Imperietboxen.
Ja jag tjatar om Imperiet idag
Singeln Rock n Roll är död / 1987 är fan en av dom bästa svenska singlarna. ever.
Har vi inte grävt för många hål med Babylon Blues är grym, men b-sidans maraboupojk (tror det var den som var på den singeln) minns man föga av idag
Men att ge ut en perfekt singel är fan inte många som klarar
Jag sitter och lyssnar på Rock n roll e död och funderar.
Kommer inte på så många.
Det är en stor skiva 22 år sen. Jag hade slutat nian, den kom på sommaren vill jag minnas. Jag jobbade på parkförvaltningen och skulle börja gymnasiet och spelade detta mästerverk sönder och samman
Nu med boxen i hand minns jag att jag mer älskade Imperiet än skivorna. Tiggarens tal tyckte jag aldrig om. Synd var så där.
Det är Rasera och Blå Himlen som är bäst.
O allt med att det var Imperiet
Man klippte ut bilder ur Expressen, jag levde för Imperiet. Dom beskrev det liv jag levde o framför allt det liv jag ville leva.
Men denna singeln är så bra.
Snygg skiva oxå.
O då 1987 trodde jag fan inte att jag skulle bli 38 o va gubbe o typ jobba o sånt mesigt
Man skulle ju vara rock hela livet.
Thåström är 50 bast
Han är fortfarande kungen.
Jag kan unna mig att vara lite pop-punk ibland jag å.
Stå aldrig still som han skrek, o jag är ju bara 38
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inte be om ursäkt. Imperiet funkar alltid. Och Tiggarens tal är bra. Sådetså. /J
Skicka en kommentar