Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allt ur ett överifrånperspektiv.
Vem är han, snyggingen som skriver
Despansiva bloggar
- Att laga att läsa
- Bondhustrun, sydlänning? i norr
- Broder Butter
- el Steffo
- Farbror Punk
- Furudal, the place to be
- Jens Superduperblogg
- Jockes 80-tal! Livsnödvändig
- Kalle Klatuu. Mode och stilikon från Lima
- Krånnes blog,
- Magnus Lehtos norrlandsblogg.
- Maria Nilsson, Edsbyns mest brinnande ambassadör
- Simon, modelejon och charmör. bevakar paris och milano o Voxna
- The Uggla
- UMOS
Bloggarkiv
-
▼
2011
(313)
-
▼
maj
(40)
- Så går en dag
- Ricky Bruch och myggen
- Sture den märklige slår till
- Årets första
- Träden
- Vagnen
- som att ja inte vet att det blir höst igen
- Ta bort läktarna
- Jag säger som Bruno K Öijer
- VECKA 33
- Sommarmorgon i byn
- Habanero chocolate, Black Kongo
- Postpunk modell sweden
- God is a tender pervert
- Rendez-Vous
- En månad till Linns semester
- Tack gode herren för svärmor och svärfar
- chili!
- Gräsklipparhelvetet
- Alla sätt e bra
- Dykungens dotter
- Jag har helg
- Trampes fölseda
- Uppdrag granskning
- Katten i fönstret
- Santa Fe Grande Habanero
- Baden Baden
- Om Sakernas Tillstånd
- En dag i trädisen
- Lillen Eklund
- Mer chili till folkets glädje
- Äntligen
- Strul
- Trampa på hugget
- Mage
- Klibbiga toner
- A dozen dead roses
- Stickan Andersson
- 11 september
- 1:a maj
-
▼
maj
(40)
3 kommentarer:
Det där är onekligen en rätt bra bit.
Han blir aldrig bättre än 1975 års underbara turné. Faktum är att inte många artister kommer upp i den kvalitén vare sig förr eller senare i sina karriärer. Dylan är unik.
Den konserten jag fick ut mest av var den på Christonehof, tre musiker, inkluderat Zimmermann och munkhuva, men minsann att det var rock. E
Skicka en kommentar