Allt för sällan man funderar på den paradigmatiska luckan i det svenska språket
Jag ger er följande exempel
Det var en glad flicka. Ja det är ett glatt barn.
MEN
Det var en lat flicka. Jag det är ett ???? barn
Se det går ju inte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ett latetet barn. Så måste det bli.
I Bollnäs brukar vi hoppa över vissa ändelser. "vi är färdig" "Vi är lat". En mening med "vi" har alltså uppbyggnad som en mening med "jag". Ganska kommunistiskt när man tänker efter.
Så där går det nog att säga "jag är ett lat barn".
En rädd flicka, ett RÄTT barn? Samma sak där. Svåra grejer.
Men, man säger väl inte om sej själv att man är ett lat barn, eller vad det nu kan bli. Man säger väl "jag är lat". Då är ju problemet löst. Liksom.
Inga problem att lösa detta, man säger självklart följande
"Det var en lat flicka. Ja det var mej en lat ungjävel!"
Skicka en kommentar