Att möta våren långt från bosporen

Jag såg en brun kärrhökshanne idag. Den gled fram över ett fält i Västmanland
Den är snygg den brune. Den blå Kärren är ännu snyggare, hanen dåra, honan är mest brun, en brun blå kärr typ

Flamingon syns ute i trädgården. Det är torsdag kväll och jag tänker på kriget med Mig Själv med Imperiet.
Veckan har hittills varit närmast ond. Inte på ett tråkigt vis, men på ett tröttande sådant
Måndag morgon tio i sju drog vi till gävle, hemma igen på kvällen,
tio i sju på tisdan åkte vi till gävle igen. sen midda på Gästis
Igår jubba jag i tretton timmar
Idag var det långresa. Dock en trevlig sådan, o den bruna kärrisen gjorde biffen

Veckans lista kommer här!!!
Veckans mest tramsiga: Astrid Mussolini Lindgren på en sedel. Det är nån eftergift åt alla de dårar som fortfarande tycker att hon ska få nobelpriset kanske. Surt
Veckans präktigaste: Maries bilkörande. Hon kör som en rik pensionär som har en bentley! Eller kanske tvärtom.
Veckans bästa: Jag vann en bok av Maria Nilsson, Varg Gyllander. Det var kul. Den kom igår. Blev glad
Veckans mat: Nej
Veckans fågel: Den brune
Veckans snyggaste: Jag

O på tal om Bosporen, det är en restaurang i Leksand och där börjar en bra bok som heter Kanonsommar av nån som jag tror heter Karin Svensson. En bok om en deppig alkad dansbandskille och en kvinna utan liv. De träffas på Bosporen och efter det startar en roadmovie som får Kerouac att te sig töntig.
Ioförsig är en fis i ett låst rum tyffare än On The Road, men ändå.
Jag har vart i Leksand en gång, men jag längtar ofta dit. Jag har andats luften på Bosporen, sen är man fast