måndag, mars 22, 2010

Katt och Bonnet
















Scotch Bonnet växer fucking skitdåligt, men den lovar gott. Jag tror den blir snygg.
En av världens starkaste chilisorter läste jag mig till.
Det är lite synd, men den va så lockande på hemsidan www.urbangarden.se
Jag vill helst ha milda sorter, det är fan godare.

Det blir lite så där surdegsfeeling på medelklasskillar som odlar skitstarka chilisorter.
Pretto-intellektuell-machogrejen liksom

Ja jag odlar denna, den är så stark att den dödar alla i rummet när man skördar den.
Ja för fan, denna surdegen skall man ha med i sängen, köpte den av en galen turkmen.

Men kul är det
O Bemmie har byggt sig en koja hon.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ingen är som du! Bra det.

/Hjortfot

Anonym sa...

Ingen är som du! Bra det.

/Hjortfot

eskil sa...

det ska bli lagom, är det hett tar man mindre och ger det mer tid. Jag minns när Ola satt (du minns honom, med glädje tror jag) under lönnen och skulle mumsa på en liten frilandschile; det var en syn

behm sa...

Det är inte helt ovanligt att poliser i yngre medelåldern bakar surdegsbröd.

Ordet surdeg är för övrigt ett allmänt vedertagen beteckning för ett svårjobbat ärende som man aldrig får slut på.

Sagt va.

eskil sa...

jag får nästan en känsla av att surdeg är ett negativt uttryck, men jag diskar fortfarande inte bunken utan skrapar ner degresterna, blöter dem före varje bak, och så äter vi gefvligt gott och hållbart bröd. I Sofi Oksanens roman fylld av fasor finns förresten ett mycket fint avsnitt om bl a surdegsrot. Jag citerar det på attlagaattlasa, en bit ner