Trodde man iallafall.
När jag var liten, förr i tiden på sjuttiotalet, då var Mona Seilitz en femme fatale.
En hjältinna var hon
Henns sångerska i Saxofonhallicken var grym
Sinkadus
Massa massa
Man blir liksom tom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En hel del var bättre förr. Mona Seilitz är ett bra exempel.
Vad dog hon av egentligen?
Giliap...
//morey
Anneli. Nog för att Roy Anderssons filmer är tråkiga, men inte dör man av dom :D
O ja jag vet hon va med i den, men ändå
Saxofonhallicken är en fantastisk film som man kan se om och om igen.
Molins filmer är bra överlag.
Fridens.
Skicka en kommentar