onsdag, april 02, 2008

Vissa är odödliga

Trodde man iallafall.
När jag var liten, förr i tiden på sjuttiotalet, då var Mona Seilitz en femme fatale.
En hjältinna var hon
Henns sångerska i Saxofonhallicken var grym
Sinkadus
Massa massa

Man blir liksom tom

5 kommentarer:

behm "slå in öppna dörrar" b sa...

En hel del var bättre förr. Mona Seilitz är ett bra exempel.

elon sa...

Vad dog hon av egentligen?

Anonym sa...

Giliap...

//morey

johannes sa...

Anneli. Nog för att Roy Anderssons filmer är tråkiga, men inte dör man av dom :D

O ja jag vet hon va med i den, men ändå

Pibben sa...

Saxofonhallicken är en fantastisk film som man kan se om och om igen.
Molins filmer är bra överlag.
Fridens.