I filmen Vi Barn från Bahnhof zoo spelas det tyska bandet Malaria.
Skitbra.
Vi fick se den i skolan. Kontraproduktivt. Det var ju skitaball när dom drog runt i Berlin och knarkade.
Ser om filmen nu på långfredagen och inser att musiken håller. Inget annat.
Dock intressant att vi är en hel generation som fått se dessa filmer. Staffan Hildebrant var gud på alla högstadium. Men vad betyder det när Bowie kör Heroes och man är 14 år och allt är möjligt.
Ibland saknar jag allt det där. Men två katter är ganska bra det med. Men visst va Detlef tyff.
Jag har aldrig varit i Berlin. Nån gång ska jag dit. Jag ska till stadsdelen Pankow, en del av gamla öst. Fanns ett bodyband som hette det. Berlin är liksom tyffaste staden.
Så många gånger jag stått på Malmö Central och tänkt att jag ska ta 21.15-tåget.
fredag, april 03, 2015
torsdag, april 02, 2015
O mer minnen
Det var på den tiden jag bodde i Söderköping.
Ett radhus.
Passade väl inte riktigt in. Ibland tog jag bussen till Norrköping. Där fanns en skivaffär och lite pubar. Jag köpte four tops en dag i mars, jag hade fyllt 30. Var förälskad i en tjej.
Jag hade inga kompisar. Det var ett jobbigt år. Jobbade i ett gult hus. Trivdes inte. Sen flyttade jag hem.
Likt Jack Vincennes kysste jag marken efter Örkelljunga och skrek, Jag är tillbaka.
En lördag kom skagget och esse, vi spelade V-75, vi vann lite pengar. Jag spenderade dom på klokt vis. Ofta vandrade jag längs Göta Kanal mot Mem. Där kände jag nån form av ro.
På sommarens varmaste dag åkte vi till Finspång och gick på punkfestival. en orm bet mig. Det var inte så kul det heller.
Ett radhus.
Passade väl inte riktigt in. Ibland tog jag bussen till Norrköping. Där fanns en skivaffär och lite pubar. Jag köpte four tops en dag i mars, jag hade fyllt 30. Var förälskad i en tjej.
Jag hade inga kompisar. Det var ett jobbigt år. Jobbade i ett gult hus. Trivdes inte. Sen flyttade jag hem.
Likt Jack Vincennes kysste jag marken efter Örkelljunga och skrek, Jag är tillbaka.
En lördag kom skagget och esse, vi spelade V-75, vi vann lite pengar. Jag spenderade dom på klokt vis. Ofta vandrade jag längs Göta Kanal mot Mem. Där kände jag nån form av ro.
På sommarens varmaste dag åkte vi till Finspång och gick på punkfestival. en orm bet mig. Det var inte så kul det heller.
onsdag, april 01, 2015
Ännu ett minne
Lyssnar på Gasolin o minns en köpenhamsresa 1999,
Joakim hade blivit dumpad. vi körde taxfreeterapi. En av mina sämre ideer.
Vi åkte lokalbuss till Rikshospitalet och skrek danskjävlar. Joakim kramade en hund
Jag vaknade med en bruten fot.
Vet vi drog till Nörrebro och sen till Chris. Joakim vaknade i ett värmeverk.
Vi var yngre då.
Joakim hade blivit dumpad. vi körde taxfreeterapi. En av mina sämre ideer.
Vi åkte lokalbuss till Rikshospitalet och skrek danskjävlar. Joakim kramade en hund
Jag vaknade med en bruten fot.
Vet vi drog till Nörrebro och sen till Chris. Joakim vaknade i ett värmeverk.
Vi var yngre då.
torsdag, mars 26, 2015
Ett minne
Neubauten skulle spela på loppen i köpenhamn, kan ha varit 2002. Den sommaren var varm. Väldigt varm.
Zlatan missade öppet mål mot senegal i åttondelen. Ett besviket sorl hördes över Möllevången.
Som sagt Neubauten skulle spela. Jag ville dit, hade inte råd. Satt hos en kompis och drack folköl och plötsligt tänkte jag bara. Jag måste unna mig. Man måste unna sig.
Sagt och gjort. Hoppade på öresundståget med en flaska vin och såg STADEN komma mot mig. För mig har köpenhamn alltid varit äventyret. Den stora upplevelsen. en plats för trygghet och anonymitet. Ingen vet vem man är. Jag älskade Nörrebro och kvarteren runt chris. att vandra där. Ta en öl. Äta nåt. Frihetens stad.
Kom till köpenhamn. Ösregn. Stor förväntan.
Hade läst om turnen, hur grym den va.
När det var min tur att betala det hutlösa biljettpriset blev det utsålt, hade jag inte stannat och tänt en cigg hade jag hunnit. Sista biljetten gick till killen före mig.
Men jag skulle unna mig. Den totala besvikelsen. Gick tillbaka till huvudbangarden tog en öl och åkte hem.
Det var ganska mkt så år 2002. Stolpe ut. Eller vadå stolpe ut. Va fan inte ens i närheten av mål.
Tillbaka i Malmö gick jag hem till lägenheten på Västra Sorgenfri. Ett maffiahus, ofta skumma bråk och stora bilar.
Jag bestämde att aldrig mer unna mig
Zlatan missade öppet mål mot senegal i åttondelen. Ett besviket sorl hördes över Möllevången.
Som sagt Neubauten skulle spela. Jag ville dit, hade inte råd. Satt hos en kompis och drack folköl och plötsligt tänkte jag bara. Jag måste unna mig. Man måste unna sig.
Sagt och gjort. Hoppade på öresundståget med en flaska vin och såg STADEN komma mot mig. För mig har köpenhamn alltid varit äventyret. Den stora upplevelsen. en plats för trygghet och anonymitet. Ingen vet vem man är. Jag älskade Nörrebro och kvarteren runt chris. att vandra där. Ta en öl. Äta nåt. Frihetens stad.
Kom till köpenhamn. Ösregn. Stor förväntan.
Hade läst om turnen, hur grym den va.
När det var min tur att betala det hutlösa biljettpriset blev det utsålt, hade jag inte stannat och tänt en cigg hade jag hunnit. Sista biljetten gick till killen före mig.
Men jag skulle unna mig. Den totala besvikelsen. Gick tillbaka till huvudbangarden tog en öl och åkte hem.
Det var ganska mkt så år 2002. Stolpe ut. Eller vadå stolpe ut. Va fan inte ens i närheten av mål.
Tillbaka i Malmö gick jag hem till lägenheten på Västra Sorgenfri. Ett maffiahus, ofta skumma bråk och stora bilar.
Jag bestämde att aldrig mer unna mig
måndag, mars 16, 2015
Han ska jobba på posten
Redan utanför dörren kände jag doften av nånting som jag kände igen, men jag kunde inte placera det.
Funderade på att gå. Vet inte vad jag gjorde där. Minns inte idag.
Troligen skulle jag handla nåt. Gula tidningen fanns då.
Efter tvekan ringde jag på och dörren öppnades av en skäggig man som stank av svett.
Det var mörkt. En stor vindsvåning i centrala delarna av stan.
Det stank. Nu visste jag vad det var. Ruttet kött.
Som det luktar när det legat i solen.
Kom in sa han. Vill du ha en öl.
Jag tackade ja för jag blev nyfiken, ville egentligen bara spy och springa. Men gick in
I vardagsrummet stod åtta stora akvarier med döda fiskar i, det var det som luktade.
Mannen kom med en harboe smuggel och frågade om jag hade en cigarett. Vi rullade tillsammans.
Två unga män kom in i rummet, hans barn.
Det var en inte helt unik historia. Dom hade köpt alkohol av folk man inte ska vara skyldig pengar. Så hyrespengarna och elpengarna gick till langarna och nu hade dom inte haft el på två månader.
Mannen berättade om en skilsmässa. Hans fru träffade en annan, hon lämnade bara akvarierna och barnen. Han jobbade på posten men var sjukskriven nu.
Vi drack ölen. Han hämtade ett par till.
Snart blir pågen 18 då ska han börja jobba på posten, då löser sig allt sa han.
Vi satt där några timmar. Sen gick jag hem och duschade.
Jag tror det var en tisdag
Funderade på att gå. Vet inte vad jag gjorde där. Minns inte idag.
Troligen skulle jag handla nåt. Gula tidningen fanns då.
Efter tvekan ringde jag på och dörren öppnades av en skäggig man som stank av svett.
Det var mörkt. En stor vindsvåning i centrala delarna av stan.
Det stank. Nu visste jag vad det var. Ruttet kött.
Som det luktar när det legat i solen.
Kom in sa han. Vill du ha en öl.
Jag tackade ja för jag blev nyfiken, ville egentligen bara spy och springa. Men gick in
I vardagsrummet stod åtta stora akvarier med döda fiskar i, det var det som luktade.
Mannen kom med en harboe smuggel och frågade om jag hade en cigarett. Vi rullade tillsammans.
Två unga män kom in i rummet, hans barn.
Det var en inte helt unik historia. Dom hade köpt alkohol av folk man inte ska vara skyldig pengar. Så hyrespengarna och elpengarna gick till langarna och nu hade dom inte haft el på två månader.
Mannen berättade om en skilsmässa. Hans fru träffade en annan, hon lämnade bara akvarierna och barnen. Han jobbade på posten men var sjukskriven nu.
Vi drack ölen. Han hämtade ett par till.
Snart blir pågen 18 då ska han börja jobba på posten, då löser sig allt sa han.
Vi satt där några timmar. Sen gick jag hem och duschade.
Jag tror det var en tisdag
tisdag, mars 10, 2015
Det tog ett år
Bloggade innan idag, men visste inte om ja skulle publicera det. Men va fan.
Det finns nåt märkligt i vårt land.
Tänker just nu på kartellens stoppade spelningar. Jaha, dom har begått brott. Det är dumt, deras textförfattare sitter på typ hall. Det betyder ju att han dömts för det han gjort. Det är väl bra?
Varför finns det en sån stark rädsla för våra förorter? För invandrare. För dom som lever i detta, hemska ord som reinfeldt gjorde en orwellsk grej av, utanförskap?
Vi älskar Timbuktu. Han är lagom. Men när han gör en bra o viktig låt med kartellen. Ja då ska han kritiseras.
Jag växte upp på Araby i Växjö, vi flyttade sen till Österäng i Kristianstad. Denna överklasstad där jackor var viktigare än personlighet. Drog till malme direkt ja blev vuxen, så klart. Alltid sett mig som malmebo. Bodde länge på möllan då det var en annan stadsdel. Trivdes där.
I Kristianstad fanns enbart valet att ställa sig utanför. För en sån som jag. Många andra gjorde samma val, men gjorde massor av fel saker. Oftast kom dom från Näsby Charlottenborg eller Österäng. O det gick inte bra för dom. Det var lättare för oss akademikerbarn på alla vis. Vi typ lajvade utanförskap.
Att folk som på olika sätt känner sig jävligt utanför gör dumma saker kan ha många orsaker, jag tror att ett repressivt samhälle, pissiga skolor som stängs för säkerheten inte kan garanteras inte precis hjälper.
Att då självmant ställa sig utanför blir ett logiskt val. Ett sätt att visa, ja ni hade rätt.
Den viktigaste förortsskiva som gjorts i Malmö tycker jag är Advance Patrols första, den kom 2001. Killar som verkligen inte var guds bästa barn lyckades få ge ut en skiva. Dom kom från lindängen, nydala, söderkulla osv osv. Skivan hette utskrivna. Så klart. Det är en briljant platta.
Dom tegs effektivt ihjäl av media. Gonza fick jobb på barnkanalen. Det va bra.
En kille från rosengård valde att spela fotboll. En kille från Helsingborg valde att skriva poesi.
Alla som gör andra val, eller ändrar kurs borde hyllas.
Det är så där med det va? Dom ska stoppas, för DOM HAR FEL, dom har gjort fel. Dom passar inte in.
Enklare och gilla Timbuktu. För han passar in.
Kartellen passar inte in, det finns enorma mängder av band i sverige idag som inte passar in, som motarbetas.
Jag tror att alla, vi alla, måste börja se dom resurser dessa människor besitter.
Inte tycka att dom är moraliskt tveksamma kriminella.
Vad hade hänt om Kartellen skrivit låtar som cannabisaktivist och 12-12 som general knas gjort? Han är ju faktiskt son till en socialchef, så han är ändå ok liksom.
Men även hans spelningar stoppas. En kommun i dalarna stoppade renlevnadsmänniskan syster sols spelning för reaggea passar inte in i den kommunen.
Ska vi, alla vi, fortsätta sprida budskapet till dom som står utanför att dom inte ska hålla på o försöka.
Då blir sverige aldrig helt igen.
Jag valde att bli socionom, jag har alltid känt mig utanför. Jag kunde lika gärna valt ett annat liv. Det har vart nära ett par gånger i tonåren. Men mina föräldrar va ju akademiker. Jag hade en fördel som inte alla har. Helt andra resurser i mitt arv.
Kärlek och solidaritet
Det finns nåt märkligt i vårt land.
Tänker just nu på kartellens stoppade spelningar. Jaha, dom har begått brott. Det är dumt, deras textförfattare sitter på typ hall. Det betyder ju att han dömts för det han gjort. Det är väl bra?
Varför finns det en sån stark rädsla för våra förorter? För invandrare. För dom som lever i detta, hemska ord som reinfeldt gjorde en orwellsk grej av, utanförskap?
Vi älskar Timbuktu. Han är lagom. Men när han gör en bra o viktig låt med kartellen. Ja då ska han kritiseras.
Jag växte upp på Araby i Växjö, vi flyttade sen till Österäng i Kristianstad. Denna överklasstad där jackor var viktigare än personlighet. Drog till malme direkt ja blev vuxen, så klart. Alltid sett mig som malmebo. Bodde länge på möllan då det var en annan stadsdel. Trivdes där.
I Kristianstad fanns enbart valet att ställa sig utanför. För en sån som jag. Många andra gjorde samma val, men gjorde massor av fel saker. Oftast kom dom från Näsby Charlottenborg eller Österäng. O det gick inte bra för dom. Det var lättare för oss akademikerbarn på alla vis. Vi typ lajvade utanförskap.
Att folk som på olika sätt känner sig jävligt utanför gör dumma saker kan ha många orsaker, jag tror att ett repressivt samhälle, pissiga skolor som stängs för säkerheten inte kan garanteras inte precis hjälper.
Att då självmant ställa sig utanför blir ett logiskt val. Ett sätt att visa, ja ni hade rätt.
Den viktigaste förortsskiva som gjorts i Malmö tycker jag är Advance Patrols första, den kom 2001. Killar som verkligen inte var guds bästa barn lyckades få ge ut en skiva. Dom kom från lindängen, nydala, söderkulla osv osv. Skivan hette utskrivna. Så klart. Det är en briljant platta.
Dom tegs effektivt ihjäl av media. Gonza fick jobb på barnkanalen. Det va bra.
En kille från rosengård valde att spela fotboll. En kille från Helsingborg valde att skriva poesi.
Alla som gör andra val, eller ändrar kurs borde hyllas.
Det är så där med det va? Dom ska stoppas, för DOM HAR FEL, dom har gjort fel. Dom passar inte in.
Enklare och gilla Timbuktu. För han passar in.
Kartellen passar inte in, det finns enorma mängder av band i sverige idag som inte passar in, som motarbetas.
Jag tror att alla, vi alla, måste börja se dom resurser dessa människor besitter.
Inte tycka att dom är moraliskt tveksamma kriminella.
Vad hade hänt om Kartellen skrivit låtar som cannabisaktivist och 12-12 som general knas gjort? Han är ju faktiskt son till en socialchef, så han är ändå ok liksom.
Men även hans spelningar stoppas. En kommun i dalarna stoppade renlevnadsmänniskan syster sols spelning för reaggea passar inte in i den kommunen.
Ska vi, alla vi, fortsätta sprida budskapet till dom som står utanför att dom inte ska hålla på o försöka.
Då blir sverige aldrig helt igen.
Jag valde att bli socionom, jag har alltid känt mig utanför. Jag kunde lika gärna valt ett annat liv. Det har vart nära ett par gånger i tonåren. Men mina föräldrar va ju akademiker. Jag hade en fördel som inte alla har. Helt andra resurser i mitt arv.
Kärlek och solidaritet
tisdag, februari 25, 2014
Det är vår där ute
jag går igenom en prövning
skilja sig är inte kul alls
särskilt inte om man är kollegor
men med solen kommer hoppet om ett bättre liv, en frihet jag så väl behöver
jag kan bara påverka mig själv
skilja sig är inte kul alls
särskilt inte om man är kollegor
men med solen kommer hoppet om ett bättre liv, en frihet jag så väl behöver
jag kan bara påverka mig själv
torsdag, januari 09, 2014
Mycket har hänt
Ja va ska man säga
Jag bor nu kvar i vårt hus medan min snart före detta fru har flyttat.
Alva varannan vecka.
En uppslitande höst men det ska nog gå bra.
Då jag känner för o gnälla så öppnar jag upp här igen för mina infall och påhopp mot samhäellet och allt annat.
Jag bor nu kvar i vårt hus medan min snart före detta fru har flyttat.
Alva varannan vecka.
En uppslitande höst men det ska nog gå bra.
Då jag känner för o gnälla så öppnar jag upp här igen för mina infall och påhopp mot samhäellet och allt annat.
onsdag, juli 10, 2013
torsdag, mars 07, 2013
fredag, februari 15, 2013
onsdag, februari 13, 2013
tisdag, februari 12, 2013
måndag, februari 11, 2013
En vecka avklarad
Japp nu har jag jubbat en vecka
Det är lite som den där dikten av Göran Palm
Där är havet. Jag tittar på det. Havet.
Jaha. Det är som på Louvren
Det vill säga det mesta är sig likt
Kul
Jag läser dagbok från fattigsverige av Susanna Alakoski
Den är bra
Hon citerar Kristian Lundberg ganska mkt
Det är bra
Jag har läst många böcker senaste tiden, alla fulla av elände.
Det ger mig mycket
Det är bra, men konstigt
Det är lite som den där dikten av Göran Palm
Där är havet. Jag tittar på det. Havet.
Jaha. Det är som på Louvren
Det vill säga det mesta är sig likt
Kul
Jag läser dagbok från fattigsverige av Susanna Alakoski
Den är bra
Hon citerar Kristian Lundberg ganska mkt
Det är bra
Jag har läst många böcker senaste tiden, alla fulla av elände.
Det ger mig mycket
Det är bra, men konstigt
söndag, februari 10, 2013
måndag, januari 28, 2013
Dagis dag ett
Idag var första dagen på förskolan
En natt som var kafkaartad inledde Alvas dagisliv. Även Alva sov dåligt, men jag sov sämst
Hon är ju så liten. Hon borde va hemma med mig i sju åtta år till.
Vi vaknade halv åtta och gjorde välling, efter det en hysterisk jakt efter kammen.
Sen packa dagisväskan. Vid det här laget var alvas stolte fader så pass hysterisk att han svettades ymnigt och tänkte ställa in allting.
Vi tog på dom nyinköpta dagiskläderna, en fin kofta och ett par byxor och rusade ut.
Kom på att jag glömt vantarna såå vi vände hem igen, när jag låser upp dörren svär jag för att det är så svårt att göra det med vantar på sig. så en bra sak, jag hade inte glömt vantarna, bara inte märkt att jag tagit på dom. Det är ju smart.
Binni mötte upp och vi gick tillsammans till västergården, nu ett dagis innan Linns arbetsplats.
Första två minuterna var det ganska mkt sitta i pappas knä. sen sket hon i oss.
Det gick jättebra.
Hon lekte och dona på, ända tills hon blev paniktrött och började gråta. Då gick vi hem och sov middag.
Ett bra dagis/förskola
Imorgon ska vi vara där från nio till klockan två. O hon ska sova och äta där
Snart är hon också nitton precis som tua och då är jag ju typ 60 och antagligen sedan många år bortglömd efter att linn kastat mig på ättestupen
Att vara hemma med Alva har lärt mig att Jan Malmsjö har en poäng, vår bästa tid är nu
O nu
o nu
All tid med Alvisen är bäst
Känns lite fint o låna ut detta älskade mirakel till andra människor.
Jag är för övrigt väldigt trött och när vi kom hem och hon hade ätit sin youghurt och somnat fick jag något i ögat och satt och tittade på henne lite extra länge
En natt som var kafkaartad inledde Alvas dagisliv. Även Alva sov dåligt, men jag sov sämst
Hon är ju så liten. Hon borde va hemma med mig i sju åtta år till.
Vi vaknade halv åtta och gjorde välling, efter det en hysterisk jakt efter kammen.
Sen packa dagisväskan. Vid det här laget var alvas stolte fader så pass hysterisk att han svettades ymnigt och tänkte ställa in allting.
Vi tog på dom nyinköpta dagiskläderna, en fin kofta och ett par byxor och rusade ut.
Kom på att jag glömt vantarna såå vi vände hem igen, när jag låser upp dörren svär jag för att det är så svårt att göra det med vantar på sig. så en bra sak, jag hade inte glömt vantarna, bara inte märkt att jag tagit på dom. Det är ju smart.
Binni mötte upp och vi gick tillsammans till västergården, nu ett dagis innan Linns arbetsplats.
Första två minuterna var det ganska mkt sitta i pappas knä. sen sket hon i oss.
Det gick jättebra.
Hon lekte och dona på, ända tills hon blev paniktrött och började gråta. Då gick vi hem och sov middag.
Ett bra dagis/förskola
Imorgon ska vi vara där från nio till klockan två. O hon ska sova och äta där
Snart är hon också nitton precis som tua och då är jag ju typ 60 och antagligen sedan många år bortglömd efter att linn kastat mig på ättestupen
Att vara hemma med Alva har lärt mig att Jan Malmsjö har en poäng, vår bästa tid är nu
O nu
o nu
All tid med Alvisen är bäst
Känns lite fint o låna ut detta älskade mirakel till andra människor.
Jag är för övrigt väldigt trött och när vi kom hem och hon hade ätit sin youghurt och somnat fick jag något i ögat och satt och tittade på henne lite extra länge
tisdag, januari 22, 2013
söndag, januari 13, 2013
onsdag, januari 09, 2013
Så jag inte glömmer
Rönnbäret inne i granen ska bort. Den där fjäderbusken ska flyttas. Vårens uppdrag är att ordna runt den fula granen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
