Vill skriva

Vill skriva, hela tiden. Men inte om det där jag lever med. Det bipolära. Fast jag egentligen vill.
Jag kommer att göra det. Mycket text kommer det att bli.
Men inte nu

Hösten kom likt ett riktigt argt och hungrigt lejon till edsbyn för nån dag sen.
Jag är sjukskriven året ut, kanske mer. Troligen mer.

Jag arbetar på att förlika mig med allt. Det är ett heltidsjobb minst sagt.

I år har jag varit ganska självförsöjande på lök, rödbetor och potatis. Samt chili så klart.
Palsternackor har jag odlat men dom tar sån tid så jag vet inte hur det går.

Annars en bra trädgårdssommar trots kylan. Nu är allt orange av ringblommor från mammas fröer och det är så vackert.
Jag märker det blir lättare att prata med henne när hennes blommor lever.

Ska gå en utbildning på ÖVM, man får ta med anhöriga sa dom, jag bara nja va.
Ständigt påminns jag. Acceptans säger dom.

Hur hårt jag än sjunker in i att tycka synd om mig själv förändras inte det. Mina föräldrar finns inte  mer. Inte min fru heller, eller ja hon finns ju men hon är inte min fru.

Var ute en sväng i dag, hos bulan och sen cyklade jag hem i den bitande vinden och det är en fin dag trots höstförkylning och bladlöss på auberginen.