onsdag, juli 15, 2015

Lorry

Det gick bra hos läkaren. Typ. Hon va lite orolig över att jag har så stark ångest. Jag har svårt att verbalisera ångest då det för mig är ett normaltillstånd. När jag trott att jag haft ångest då har den varit väldigt väldigt svår.
Hon skrev ut lergigan som är det svagaste lilla piller som finns, inte alls som benso o sånt lattjo. Märker att det hjälper. Benso har sin charm dock, förutom att det inte hjälper då man tar för många och för ofta. Att ta benso är som att ställa en timer. Inget inget inget o sen efter ca 20 minuter finns inte ett problem i hela världen. Sånt varken kan eller vill jag äta.

I morse började skallen hoppa igång och ville att jag skulle renklippa gräset, det gjorde jag men insåg plötsligt att det nog inte va så bra eftersom jag sen ville klippa ner visset, sortera ut deckare ur bokhyllan och ca 2875487 saker till. Det är otroligt jobbigt när dagarna är sådana, för jag vet att jag inte ska ge efter. I värsta fall kan jag börja med en sak och sen fastna för att efter det byta och plötsligt har jag inte tagit medicin och då lär jag troligen bli ännu piggare och så är det igång. Jag vägrar ha det så.

Bröt där och så och kokade kaffe och messa Linnea vilket gjorde mig lugnare. det är ytterst udda att det finns nån sån förstår mina märkliga tankar. Betyder mycket att slippa försöka detaljera det jag känner. För hon förstår och det är typ bäst.

Lorry, för dig som är van att ha det lite småtråkigt.
Jag har väldigt svårt att ha det tråkigt just nu. Det är ett problem då livet är ytterst tråkigt.
Jag är trött, orolig orkar inget. Eller så drar hjärnan igång mig och jag blir ivrig att göra saker, det är inte heller bra. Så jag har börjat förstå att allt inte kan vara jättekul jättehelatiden. fast jag vill det.
Så jag anpassar mig hårdare efter schemat och härdar ut. Det blir bättre. Jag vill att allt ska va bra för det har gått så himla lång tid och bla bla bla. Fattar att svackorna kommer. O det har fan knappt gått nån tid alls, min hjärna har haft sitt eget liv i över 20 år, det är lång tid.

Ska mäta litiumnivån i blodet nästa vecka och troligen är det för lågt trodde doktorstanten och det är nog inte omöjligt då jag är så rastlös och har all denna ångest.
Då måste jag höja dos och kanske börja skaka i tre veckor igen, elände.
Men jag gör det jag ska.

Det är svårt att vara klar i skallen, det är ovant. Jag vet inte hur man lever. Vad är det att vara vanligt. Innan har jag lullat runt och gjort mitt liksom. Det har förvisso inte gått så bra hela tiden, men för det mesta, nu är spelplanen förändrad.

3 kommentarer:

John Jonasson sa...

Har du bara Lergigan? Mycket märkligt, tycker du ska ifrågasätta din läkare. Jag har Lergigan men det är på kvällen att sova på tillsammans med insomningstablett, Zoplikon. Har börjat med quetiapin, läkaren ringde mig idag och frågade hur jag mådde, hon höjde dosen till 400mg/kväll. Den gör mig skönt trött så jag behöver inte zoplikon mer och quetiapin är en medicin för bipolära. Jag tar även Lamotrigin, stämningsstabiliserande och Voxra, som jag började med för ca två och en halv månad sedan, började att verka kanske för två veckor sedan. Sen har jag behovsmedicin, Temesta 1mg och Stesolid 5mg som jag tar när ångesten och oron kommer krypande, mest mornar/förmiddag om jag vaknar som jag brukar vid 5. Sammanfattning: Lamotrigin 200mg morgon och kväll, Voxra Morgon och middag Kväll innan jag vill sova, 400mg quetiapin och två Lergigan 100mg.

Konungen sa...

quetiapin tålde jag inte och blev typ manisk, gränspsykotisk tom
Funkar helt ok med litium, eller fram tills förra veckan därför vi tar nytt test nu,

Benso börjar jag flumma på så det är jag som inte vill ha det, jag känner mig själv och vet jag inte kan sköta doseringen på det. samma med Temesta. Åt väldigt mycket benso förr i tiden och har respekt för det, jag klarar inte av att ha det.

Sömnen funkar ok sen jag tog bort Venlafaxin så det är inte nåt större problem

Lergigan 50 mg tre gånger om dagen plus mina 2 gånger 2 lithionit funkar faktiskt.
Dock rädd jag måste höja litiumet för det va så vidriga biverkningar.

Konungen sa...

men ja, man sov bra på quetiapin, men det slutade med inläggning för mig