tisdag, juli 21, 2015

Ett manifest så gott som ett annat

Jag har alltid känt mig utanför
Ända sedan jag var mycket liten
Det är som det är.
Det beror säkert delvis på att jag är bipolär, jag kan inte tala för alla bipolära så klart, det vore lika korkat som att tala för alla judar eller alla smålänningar, sjukdomen är individuell. Men jag tror att många som har denna sjukdom känner att dom inte passar in.
Jag (vi) är känsligare, mer hudlösa, räddare argare bittrare smartare och framför allt, vi står vid sidan och skådar en värld vi inte förstår. Nu skippar jag vi och börjar med JAG.
Jag känner mig inte hemma. Jag förstår inte. Jag vill faktiskt inte förstå.
I ytligheten. Jag känner mig inte hemma i kärnfamiljen, i tvåsamheten. Jag förstår den inte. Jag kan inte leva i den.
Jag kan inte byta liv som dom andra barnen kan. Jag kan bara vara jag och det är uppenbarligen en person dömd till ensamhet. En ensamhet som jag trivs med, ska inte sabba fler förhållanden. Jag ska ta hand om och värna och vårda mig själv så jag ska

Jag vill mest sitta hemma och bläddra i mina böcker och klappa mina blommor.
Jag är osäker vid sociala saker, det märks nog inte på mig då jag övat i 44 år. Men som ovan, hemma, trygg. det är fint. Jag hatar att handla. Jag hatar reklam. Jag gillar poesi. Jag gillar egentligen inte att leva så mycket, det är ganska tråkigt. Dom bästa dagarna är dom som bara rullar på.

Jag kan ibland vid olika sociala situationer försvinna in i min egen värld för jag liksom inte orkar delta. Det är ett handikapp. Att aldrig riktigt vara närvarande.

Jag vill inte göra allt bara för att alla andra gör det. Att alla gör det är inget argument, det är idioti. Alla äter grillade kattungar, jaha ok då, fredagsmys med grillad katt liksom.

Jag är jag och jag är bra, men jag passar inte alltid in. Jag är glad för det för jag vet inget annat. Jag ska ta tiden som kommer och acceptera detta. Vidare, jag vill alltid vidare. Fortsätta utvecklas inte fastna i att jag är sjuk. För jag är jag och andra är andra och det finns ingen sanning som berättar hur man skall vara för att leva.

Kärlek och solidaritet

Som av en slump hittar jag att Stures Dansorkester släppt en låt.



Inga kommentarer: