Snart första dagen hemma avklarad

Första hela dagen






Temat för dagen
vad är dröm och vad är verklighet


Fatta chocken sista tiden. Tro att en medicin ska rädda allt och den gör att man vaknar på sjukan pigg som fan och fattar noll och intet.

Det präglar mitt liv nu och det gjorde det i Hudik när jag hade börjat fatta.
Är flytten hit en del av nån hypoman grej? Det är ju ytterst troligt.
Att min lite mer impulsiva styrt stora livsval det har jag fattat och det kan jag inte påverka, bara att rädda det som räddas kan

Söderköping? Vad styrde det
Vad styr?
Spelar det roll?

Man kan omöjligen styra om hur gärna jag än skulle vilja.

Nu är läget så här. Jag bor i edsbyn, här lär jag stanna då mitt schema ej innehåller märkliga flyttar inom eller utom Sverige.

Det är inte bara skit allt, det är snopet det är det, men kul på vägen har det varit om än en smula komplicerat i perioder.

Som nån jävla Ray Bradburynovell.

Jag liksom vaknar i Hudik och sen vaknar skallen oxå och allt är kaos. För livet har bara varit på låtsas.
Då är det fint med schema

Idag löste jag krysset med Linnea fast hon är långt borta, det ska vi fortsätta med.
En sväng till Erik och där var hans kompis Lina, henne känner jag ej så det var läskigt.
Det var läskigt bara att lämna huset.
Sen kom Robin och honom både känner och älskar jag så det var skoj,
Men vem bryr sig om  en inrutad dag. Tvätten är hängd och jag är stolt över mig själv.

Hade detta vart den gamle Johannes så hade jag vart så nöjd så jag hade sänkt garden, det har hänt förr.
Men inte denna gången.

Nu ska jag ordna kvällsfika och jag lyssnar på Stockholms Negrer, livet duger.