4/7 13:53

Så då kom hon
en måndag
Vi var i Hudiksvall kl halv tio, tiden för kejsarsnittet var halv tolv, givetvis ligger min revolutionär i säte. Så är det bara.
Det blev försenat och klockan var nog runt ett när vi fick åka ner på operationsavdelningen.
Linn var tuffare än alla andra tuffa tillsammans, jag svettades igenom kläderna innan det ens börjat.
Väl på plats fanns det typ 8 pers som såg ut som dom var med i Greys och dom satte bedövning på Binni.
Jag lyckades att undvika en svimning.
ca tjugo i två satte dom upp ett skynke och öppnade upp Binnis mage. Så man slapp liksom se, det är bra faktiskt.
Plötsligt hördes ett litet litet gny.
Det var ett styck flickebarn som var ack så ilsken.
Jag fick symboliskt klippa av navelsträngen och sen gick vi in till Linn i operationssalen.
Plötsligt fick vi ack så snabbt gå ut igen.
Barnmorskan som aldrig skall spela poker såg mkt förvirrad ut och efter ett tag på en pall så fick alva och jag gå upp på förlossningen.
Där satt vi i en o en halv timme o snackade om mete och sånt.
Givetvis var jag så rädd att jag tror jag kissa ner mig, men va gör det nu i efterhand.
Otäcka ledsna tankar var va jag hade, det o en liten unge
En barnmorska kom in och gav mig kaffe och sen kom läkaren och han berättade att det var ju kanske inte helt jättebra med Linn, men att jag inte skulle oroa mig.
Det gjorde jag iallafall.

Ner på intensiven kom vi efter ett tag och där var massa glada tanter som skrek pappan o bäbin har kommit och där var Linn och hon var vaken och då kissade jag på mig igen lite så där.
Personalen på intensiven var skitaglada för att det var en liten bäbis där o det var ju bra. Dom va enorma.
Linn hade mer dropp än jag ens sett i ett finländsk vintersportskidläger.
Men det gick bra, Alva låg bredvid henne och höll i lite sladdar och var märkligt glad och lugn.

Vi fick efter ett tag ringa och lugna ner våra föräldrar och sen åkte vi upp till förlossningen igen. Tillsyn varje timme.
alva var fortsatt glad. Jag snarkade.

Tisdag morgon fick vi komma till BB,
Dom dagarna är mest borta, lite som i chock, men alva piggnade på, inga infektioner och Lin piggnade på
Jag hade lite ont i ryggen, men ingen lyssnade på det.
ingen mat fick jag heller.

Märkligt allting nu efteråt, ett tag trodde jag att jag inte hade nån fru mer. Från att vara världens lyckligaste.
Nu är vi hemma och alla måtten äro:

född 13:53
vikt 2900
läng 46,5
Antal gånger hon bajsade första dygnen tresiffrigt

Jag är impad av alla vi träffade som va så bra, o jag är glad att barnmorskan saknade pokerface, det var lugnande mitt i all panik.

Tack o hej