Idag på eftermiddagen blev katten Bemmie påkörd.
Hon fick åka polisbil till veterinären i Bollnäs, men hon fick inte åka hem till oss nåt mera.
Vi vet inte riktigt vad som hände, men hon blev påkörd utanför bageriet här i edsbyn, va hon nu gjorde där. Kanske var hon på kalas, jag tror det.
Kattkalas.
Det som inte får hända hände.
Hur nu nån kunde veta att Bemmie var vår vet jag inte, men dom ringde in till Linn på kontoret.
Då trodde vi att Bemmie levde, men det gjorde hon inte, hennes inre skador var för svåra och hon fick somna in direkt efter att hon undersökts.
Vi fick säga hej då där i Bollnäs och hon såg ut som vanligt, så fin och ja, levande.
Bemmie var en lycklig katt. Jag vet det.
Men det är så tomt här hemma. O vem ska väcka mig imorgon?
Lova jo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch. Fy vad sorgligt! Massor med grädde, tonfisk och vackra ståtliga kattherrar åt Bemmie!
Jag beklagar verkligen sorgen!
Men...din katt också? Fy fan! Också fint, fast ledset. Men det är väl så, man gör ett val om katten ska få leva som en katt och springa ute och vara lycklig men då också utsättas för kattfaror, eller hålla den säker och stänga in den. Det är ju upp till var och en men min röst ligger på det första alternativet (om man inte bor mitt inne i Ståkkålm eller så, då är det ju lite dumt)
Skicka en kommentar