tisdag, november 24, 2009

Bowling for Columbine och Dylan


Idag gick hela personalgruppen och bowlade och hade arbetsplatsmötet där.
Skitkul.
Att göra nåt annat ibland, i gott sällskap.

Det var bowling och frågesport. Jag borde vunnit båda, men det förekom fusk i båda grenarna.
MEn vem är jag att döma, jag spelar ärligt, sen om andra vill fuska står det för dom.

Sen när jag kom hem efter en trevlig eftermiddag hittade jag Dylans julskiva i brevlådan.
En idé så urbota dum att man måste höra den.
O det var ju skitbra. Köpte Stry å.
Men har du en slant över handla Dylans julskiva, alla pengar går oavkortat till World Food Program dessutom o det är ju bra.

En bra dag
På fotot ser ni två fuskande bowlande damer.

Men igen, vilken underbar skiva.
Han låter rörande gammal Dylan, en skiva som brör av en artist som är så pass bäst att man ibland glömmer bort honom.

1 kommentar:

eskil sa...

ja, visst är den både bra och nostalgi. Jag funderar på hur det kändes för de lovande ungdomarna, något mer tonsäkra, att få spela, sjunga med legenden; favorit: The Little Drummer Boy. Vi lyssnade på den efter middag oc disk igår och NJÖT!