Jag är uppväxt i proggen. Mina föräldrar var sektvänster, mao. De ståtar oxå med en hedrande sjundeplats i VM i indoktrinering, vinnaren det året 1976 var Pol Pots kusin o dennes maka.
Jag hade en bild av en vietnamesisk risbonde på väggen. Mao fanns oxå vill jag minnas.
Jag lärde mig mkt som barn. en del var kanske litta skumt. Pol Pots storhet är väl ganska omdiskuterad idag. Men jag lärde mig också att det är nån form av naturlag att den starke förtrycker den svage och att det kanske inte är så fint. Jag lärde mig att USA bombar sönder det USA vill bomba sönder. Jag lärde mig att vara människa. Att göra motstånd. Jag lärde mig att man inte behöver så mkt saker. Att skogen ger mat. Att alla är lika värda.
Idag ser jag inte det dära. Det finns veganer som är mot varm korv. Det finns Attac som är för att röka hasch o klaga på USA.
MEn var finns proggen. Är den borta. Är det för naivt. Det är nog det. Fast vietnamkriget tog slut. Klart inte enbart beroende på vänstern, men visst kan det ha hjälpt till att alla var mot att USA bombade sönder oskyldiga människor.
När USA gick in i Irak var jag en av 25000 som gick genom stokkolm. Det var ganska stort. Men sen då...
Skivorna på bilderna minns jag mkt väl från barndomen. Marie Selanders En Efter En skulle lika gärna kunna vara nationalsång för de utsatta år 2007 som då. Tillsammans med sina underbara låtar har gått varm på mången fest. Sveriges musikelit sitter o improviserar. Sånt sker inte idag. För att inte tala om deras version av Östern är Röd.
Östern är röd
Solen Går Upp
Lyser över vår Ledare
Mao Tse Tung.
SVINBRA
Vi ses med banderollerna utanför ICA folks.
Vill man lyssna på Tillsammans klicka här. Till Catherine. Briljant
2 kommentarer:
Ääh. Hela Sveriges vänster är numera förvirrad. Och så är ju även du din femtekolonnare. Jag menar, vad röstade du på i de två senaste valen? Va?
de va välan sossarna o sen miljöpartiet det dåra
Skicka en kommentar