Det finns stunder i livet då man liksom måste stanna upp. Är detta verkligen sant kan man fråga sig?
O ja det är sant. Det är så sant att det liksom bara är.
Det är det mest fantastiska som finns i det som man kallar livet.
Det där stora, när det händer.
När det är symbios. När det slutar vara ont. När man bara är hel.
O man vet att det alltid kommer att vara bra.
då är det dags att sätta sig ner och bara ta emot, le lite o skrika sönder motvinden som man ändå egentligen har glömt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Influerad av Alonzos´s Vi Rullar. om en motorcykel han köpte en gång
på skivan kärlek
en skiva jag vill ha kom jag på nu
En sån känsla av lycka kan man förstärka, och sen förstöra, med ett lass alkohol.
Göteborgshimlen är alldeles gul ikväll.
Men jag dricker inget baby
Jag e bara glad
o himlen här lyser i neon
Skicka en kommentar