Jag kan va kanske sju eller åtta år. Jag är hemma hos pappa som tillfälligt bodde i en studentlägenhet på Teleborg i Växjö. Har inget minne av deras skilsmässa, den va nog väldigt kort. Mamma och pappa var symbiotiska. Rörde säkert politik. Sekten dom var med i var märklig. Eller jag vet det rörde politik, jag frågade mamma dom där värdefulla dagarna jag var där precis innan hon dog.
Vi skulle fika på högskolan, som för övrigt såg exakt lika dan ut när jag pluggade där 1991, i kafeterian och dom hade saft i en automat som man tryckte på. Då kom det saft. Det var enormt häftigt.
Detta minne har alltid varit så levande för mig. Hur vi fikade där. Bland alla vuxna.
Röd saft var det. Det minns jag.
Märkligt vad lite jag minns. Men det jag minns är mycket starka minnen, tydliga.
Pappa och jag som åkte skidor.
Wassberg vinner os-guld 1980, den dagen var farmor och farfar hemma hos oss.
Jag minns lägenheten vi bodde i på Vintervägen i Växjö. den långa hallen. Det stora vardagsrummet med utsikt mot folkets park. Mitt rum. Köket. Mammas och pappas rum. jag minns inte min brors rum.
Men vi hade egna.
Skyddsrummen i källaren minns jag. Jag minns Om Kriget Kommersakerna.
Jag minns Ville Valle och Viktor.
Jag minns när mamma var i Berlin och det var lite jobbigt sen för både mamma och pappa för Öst-Berlin var liksom inte så fint som det borde vara med Kamrat Honecker vid makten.
Jag minns. Jag saknar dom. Mor och far
Läste artikeln i ljusnan/hela hälsingland och måste säga att de är en klippa som vågat berätta. Jaga ska inte dra någon vals om att jag känner igen mig, för det gör jag inte, men kan inte låta bli att imponeras av det du berättar. Stolt att du vågade. Nästa gång jag möter dig efter Långgatan ska jag säga hej, ist för att titta på dig och fundera vad du är för en typ. Hoppas chiliplantorna mår bra, mina växer och frodas ;)
SvaraRaderagört, o tack
SvaraRadera