Medicin, vår nya gud

Ibland kan jag känna mig som en söt vit mus. Ständigt utsatt för försök av läkarkåren.
Det finns en enorm övertro till medicin

Hur FAN kommer man tex på att antipsykotiska droger möjligen kan hjälpa vid andra sjukdomstillstånd? Nån måste ju ha testat det på nån stackars inlåst dåre.
Nån stackars tossing kanske har fått saker som verkligen inte fungerar.

Var kommer den tanken ifrån. Att medicin är gud?
Ät det, jaha det var fel, men ät detta istället.
Jag ifrågasatte inte att jag fick qutiapin/seroquel för jag var ju skitaglad redan innan, läs en smula hypoman, och det triggade ju satan i gatan igång mig. Det var egentligen inte så bra. Samt den kraftiga höjningen av mina antidepp.
Det gick så där. Det hände lite grejer minst sagt

Nu mumsar jag litium, ska göra det om två minuter och jag äter en lugnande vid behov, en ytterst mesig lugnande som mest har psykisk effekt för det är liksom ett piller.
Det är tufft och hårt. För jag medicinerar inte bort ångesten, för jag vägrar. Hellre klar i blick och sinne. Låt det göra ont.

Jag har ätit mediciner mot ångest, mot depression, för sömn, mot mani, ja va fan har ätit mediciner mot allt.
Hur ska man kunna leva under ständigt medicinering.
Quetiapin fick jag hallisar av, tro mig det är väldigt tråkigt att höra saker. Dörrar som öppnas, någon ropar ditt namn i ett annat rum. Skitamånga har den medicinen. Funkar säkert på en del. Men nja va, hallisar och restless legs, dålig kombo.
Fördelen med att vara på sjukhus, ja det finns fördel., var för mig att få ställa in litium och plocka bort mina maxdoser av antidepp och hallismedicinen.
Det var så där kul och ta bort dom, onekligen påverkar dom kroppen.

Igen. Hur kan medicin vara gud
Medicinera bort allt är en kemisk lobotomi. Visst behövs det ibland. Men att softa omkring på stesolid inne på ett sjukhus är ju enbart dumt.
Jag utgår enbart från mig. Andras erfarenheter är deras.

Jag minns när jag slutade med alla mediciner förra gången, världen var fin, den gjorde ont, den gjorde gott. Det är lite samma här.
Fast jag är tröttare. Min kropp hatar det jag utsatt den för.
Min bror sa att jag typ inte åt när jag var i Skåne förra året. Det kan nog stämma. Nu äter jag fyra gånger om dagen, minst.
För jag har Linneas schema, detta hitlerschema som jag älskar så.

Klarade för övrigt att åka till hudik och fika med henne igår. Kände mig satans tyff