Inte enkelt

Jag tror inte nån förstår vilken skam det är att vakna upp. Hur det kändes för mig när jag sakta blev klar i skallen där på sjukhuset. Hur jag hatisk ledsen och rädd började fatta att jag var just på sjukhus. Nedgången mentalt och fysiskt. Jag var smal som en tändsticka, en sparris utan hopp. Hur det väcktes en gnista av framtidstro när jag satt där och bytte musik med Linnea. Jag bestämde mig för att lida. Men skammen. Valet att snacka loss lite piller och dra, det fanns. Jag valde annorlunda denna gången. Ingen flykt, ingen flytt.
Jag bestämde mig att möta skammen hemma i Edsbyn. För det är en skam, jag har blivit tossig. Igen

Jag kan inte med ord förklara hur det känns när jag går ut, det är därför jag gör det varje dag.
Hur det känns att veta att de flesta troligen har mer koll än jag på den sista veckan innan jag kollapsade.. Fruktansvärt

Jag ser att dom tittar, det gör dom kanske inte, men jag ser deras blickar.
Jag vägrar skämmas, men jag skäms. Svårt att förklara.
Att reda ut all skit som hänt senaste åtta månaderna, för det har jag skitit duktigt i jag har bara kört på.
Hur jag förstörde en fin relation. Allt. alla vet.

Rädslan i deras ögon. Rädda att fråga. Min uppmaning är enkel, fråga på. Jag svarar.
Därför jag skriver, en av anledningarna. Jag beskriver min värld.
Jag tycker det är bättre än att folk uppfinner sanningar.
Sanningar som är lika sanna som ett allianslöfte. Jag vet folk pratar om hur konstiga "dom där" är. Dom som inte passar in. Dom psykiskt sjuka.

Jag är precis som alla andra men jag känner kanske mer. Har svartare ångest. Starkare dödslängtan och ett enormt starkt driv i perioder.
För det mesta är jag helt vanlig. Min gad påverkar mitt liv och kommer fortsätta göra det för jag vägrar att äta medicin för det. det blir bara tokigt har jag lärt mig.

Snart snart kommer jag gå in i en svart dimma av ångest som troligen håller i sig ett tag. men det får gå det med. Bara jag pratar om det.
Nu som nyutskriven och med en nyfikenhet på vad jag är drabbad av är livet förvirring, men bra.
Jag behöver min vila, jag behöver skriva, jag behöver fundera.
Men jag är inte konstigare än nån annan.
Tänk alla som slår sina fruar. Dricker hembränt i källaren. Konsumerar hyfsat usel streamad porr.
Det gör inte jag.

Lite gammalt att lyssna på blir det med.