Hundarna av Ola Nilsson är billig i pocket tex här
Läste en recension på hans nya bok som heter Änglarna i DN och beställde den o passa på o köpa första i den tänkta trilogin när jag ändå var igång
Gläntamedarbetare och norrlänning
Jag ser en statarballetrend här som vi inte vart med om sen Kangas dagar
O ja så är det ju
Har lidit mig igenom ett femtiotal sidor om ungarna i den lilla norrländska inlandsbyn och det är bra. Lika bra som Kangas noveller i Oskuld.
Det gör ont
Det är hemskt
Till skillnad från när jag drabbades av Kangas så har jag nu upplevt norrlands inland vilket gör boken än mer trovärdig.
Det är barn som inte vill vara barn, men dom vill inte bli vuxna
Det är spritångor, broar och självmord
Det är utsatthet och ett rent språk
Det är sjukt bra helt enkelt
Statarballe är inte fel.
andra boken Änglarna verkar va ännu bättre.
Jag minns fortfarande när Skagget och jag läste oskuld när vi gick på sopis o ville att hela klassen skulle läsa nån novell. Så böev det aldrig, det är synd.
Folk som arbetar med socialtjänsten borde OBLIGATORISKT tvingas läsa Robert Kangas Oskuld, särskilt novell ett o tre
Arvikakungen heter en novell i boken. Den gör ont. Blev sen teater med Ola Isedal, Tor Isedals son.
Nu skulle det ju handla om Ola Nilsson o det gör det välan också, lite iallafall.
Köp boken, den är grym!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror, efter att ha läst dig och recensioner, att den som läser Ola Nilsson kan ha stor glädje av Stina Aronson, se attlagaattlasa. E
Den börjar:
"John Niskanpää var inget kvickhuvud. Han var en obildad karl från Mäntijärvi by. Den enda som brukade berömma hans klokhet var modern, när hon hade honom sittande vid bordet om söndagsmornarna därhemma.
Hon sa:
-Du är så mycket klok, mitt John, att du är för klok att fara med ogudaktighet och svärjande, mitt John.
Och sonen betraktade hennes otympliga skugga, som rörde sig på golvet framför spisen, medan han tänkte över vad hon sagt. Därpå svarade han tveksamt:
-Det vore bra om jag haft nalta humör också, mammet.
-Om humör står det ingenting i Skriften, mitt John, sa modern.
Ty modern och sonen talade fortfaranded ett joltigt barnspråk sinsemellan. De kallade varann för "mitt John" och "mammet". Och de lade inte bort sin barnsliga vana fastän sonen vzr en vuxen man som räckte upp till takspärrarna i pörtet. Genom att besökande någon hörde dem, kom ryktet om deras språk ut i bygden, och de allvarliga tog anstöt av det. De tanklösa, som inte var hunna till verklig väckelse, till och med härmade dem. Men de tystades ner och deras onda sådd kvävdes. Ty trots sin svaghet för sonen var Emma Niskanpää räknad som en from kvinna. ..."
Så kan man inleda en roman.
Jag har som pensio skapat mig (o)vanan att vakna halv fyra - tror det är tidningsbärarnas skarpa lampor - då går jag upp och läser en timme och så sover jag en timme till innan jag går och ställer i ordning Lenas frukost, så tradig, kaffe och en Yoggi, men det blir trevligt. E
http://violensboksida.bloggplatsen.se/2011/05/02/5255187-nilsson-ola-hundarna/
har just läst Hundarna, ska beställa Nattbete och Änglarna ska också läsas!
Skicka en kommentar