Bo Hansson är död
Orgelgubben som har gjort så mkt bra
Hansson o Karlsson med han Loffe
Spelat med Fläsket Brinner på Gärdet
O Sagan om Ringen
o Den långa flykten
Silence va skivbolaget
Det var bättre förr
mer kommunism o mer orgel.
här en bit från makalöst bra skivan Ur Trollkarlens Hatt
Kraut on
o här från gärdet Gånglåt
lysssna på hela, de e en order, de svänger som fan efter ett tag
Fläsket Brinners LP finns i min brors ägo
Ja etta inlägg va väl ganska uselt, men lyssna på bitarna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det finns en myt om den svenska proggen att det enda med den var de politiska texterna, men många grupper, som man sa då, var avancerade avantgardister musikaliskt, som t ex de du skickat ut exempel på, eller Zamla Mammas, eller ...
Om jag inte missminner mig är livelåtarna från LPn inspelade på Konserthuset, då Fläsket Brinner var förband till Zappa, men Bosse lär finnas med på koklocka eller nåt sånt.
På senare år har en "alternativ" bild av den svenska proggen börjat spridas, företrädda av bland annat boken "99 Proggplattor" och progg-encyklopedin. Det politiska blir där bara en del av det hela, och grupper som spelade in på "kommersiella" bolag och innan proggen satte igång räknas också till samma rörelse. Denna uppfattning skriver jag gärna under på; nidbilden av proggen som vänsterpolitiska texter med antingen kompetent, tråkig musik (Hoola) eller tafflig "alla kan spela"-musik (Blå Tåget) har alltför länge fått råda. Det fanns naturligtvis med men var inte allenarådande. Svensk progg sedd som en helhet är, i mina öron, den enda svenska musik de senaste 50 åren som inte enbart bygger på musik från utlandet (något som inte är fel i sig, att ha utländska influenser alltså); musik som i många fall inte skulle ha kunnat uppstå någon annanstans. Hansson&Karlsson och Bosses soloskivor hör definitivt dit...
Jag har ingenting emot de politiska texterna. De var ofta mycket fyndiga, ibland gripande och Blå Tågets musik tycker jag fortfarande är spännande. Men det är viktigt att komma ihåg att proggen hade en massa aspekter.
Nej, jag har inte heller något emot politiska texter, om det görs bra och om man lägger ner lika mycket arbete på musiken som på texterna. Jag behöver då inte hålla med om budskapet heller. Har väl svårast för de som lät som trosvissa frikyrkokörer, kanske... Men även de kunde få till det.
Exempelvis Samla, Fläsket Brinner, Arbete&Fritid och Bosse Hansson var dock minst lika progressiva, även när de spelade instrumentala låtar. Inte bara i teorin - de spelade ofta på "proggställen". Men jag gillar exempelvis Hoola och Blå Tåget också.
Det fantastiska med de mer experimenterande grupperna var, som jag ser, att de öppnade fantasi och nya hörsätt.
Jag håller med båda två jag
/johannes
Roligt kommentarsamtal med Spiring, ja incitamentet var ju trist; kommentarmöjligheten till bloggar används alldeles för lite
Skicka en kommentar