Jag var 16 när jag drabbades av Dorothy Parker, idag alldeles för bortglömd och undanskuffad.
Hennes noveller som dryper av smärta och svärta är bland det bästa man kan läsa.
Uppsäk närmsta bibliotek o låna hem. O gör det nu.
Hennes mardrömslika bilder av skeenden man borde påverkat men inte gjort är balsam för själen. Novellen om mannen som vaknar och nmed stigande fasa inser att han dels gjort bort sig i hela New York o dels friat till en kvinna han inte vill ha är FANTASTISK.
Leve Dorothy Parker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har en novellsamling stående därhemma men jag kan inte minnas att jag läst den så värst mycket. Borde kanske ta en flukt. TV-spelen är rätt saggiga nuförtiden, borde kanske ge litteraturen en chans igen.
Skicka en kommentar