Kommunism i praktiken

Talar givetvis om KRYSSET.
redan som barn fick jag lära mig att det var veckans stora stund. Farmor löste det, pappa löste det i smyg, jag försökte lösa det. Det var på den tiden Nils Dackes partyorgel knappt var uppfunnen och det mest var österrikiska operetter. men det var ändå krysset.

Genom åren har programmet foljt mig. Genom det mindre bra och det rent fantastiska. När jag idag knyter kontakt med nya människor är det ett enormt plus om dom är kryssare.

O ja. Vi är många. Vi är hälften. Hälften av alla som finns.
Bara ett par exempel Den skottskadade, Majorskan från Söder, Kung Qina fast jag tror med tanke på hennes jubb att hon fuskar, Trampe. Som sagt, bara ett axplock.

Finns det en större stund än när Nils Dackes partyorgel ljuder i luften. Då är det nån lätt låt som måste va instrumental. Lika dant är det med mannen från Lerum som spelar in nya versioner så fort Anders ber om att. Tänk att vara speeddial på Eldemans telifon. Det hade vart stort.

Mitt finaste kryssminne är när det var Engelbert Humperdink en morgon i April då fåglarna tystnat över Solna, året var 2003.

Så är det. Snart förbjuder säkert blåregeringen krysset. Det ger glädje och gemenskap. Det är för farligt

Då är inga fattiga, vi är alla ganska rika, alla jämlika men alla olika