Jag minns alla mina mediciner och hur jag brukade ta dom

Sen jag sjukskrevs för fyra år sen har följande mediciner passerat min väg
Venlafaxin, ssri elak o dålig
Quetiapin direktverkande, riktigt elak
Lergigan, bra
Litium mkt bra
Olanzapin helt ok, stark dock
Truxal, gick in i väggar av den
Voxra, den värsta jag ätit tappade närminnet och balansen
Mirtazapin, ssri, ganska braa
Theralen, ingen verkan,
Atarax, ganska bra
Imovane fåttt på sjukhuset, bra att somna på

Säkert fler.
Nu äter jag Litium, lergigan, mirtazapin och oolanzapin, låga doser, det funkar hyfsat nu dag tre

11 månader senare

Min vän Viveca fick mig att börja tänka på bloggen igen efter ett år.
Vad har skett? Det har vart ett ruttet år med mycket dåligt mående. Inte fått medicinerna att fungera och åt till slut alldeles för mycket

Igår ändrades detta och jag tar bort det mesta jag ätit ska bli skönt men det är jobbigt för kroppen att göra det. Ligger i soffan och filosoferar och mår lite bättre idag än igår, mer kan man väl inte begära. Om nån vecka så har jag varit sjukskriven i fyra hela år. En eon av tid och inte mår jag så mycket bättre.

Fyra år, det tar på min själ att tänka på det. Allt jag missat då jag suttit här i min trygga soffa med mina mediciner. Fyra år med ångest. Fyra år som tagits ifrån mig. Jag är bitter, försöker att inte va det men det går inte så bra. Jag vill bara bli frisk och kunna leva som alla andra.

Som det är nu kan jag inte gå ut alls, är helt isolerad och det är en absurd känsla. Har fått en kontakt på kommunen som hjälper mig att bryta isoleringen och det är jag tacksam för, o det funkar ganska bra.

Hej då dagboken