Länge sen

Det är fredag idag.
Senaste dagarna har allt fungerat ganska bra. Jag är nöjd. Kan gå promenader, men bara om jag har min cykel med mig. Tror det beror på att med cykeln kan jag fly snabbt om något blir farligt. Allt är farligt för mig.
Gå ut är farligt. Jag gör det ändå. Jag är envis. Jag går som en idiot runt med min cykel och fylls av något som liknar glädje när det fungerar.
Jag kan handla på den lokala macken, inte alltid, ibland måste jag gå förbi. Det är viktigt för mig att det inte är massa folk där inne. Än viktigare är att det inte är kö. Jag klarar inte köer, känns som jag ska svimma, allt snurrar.
Kom just hem från macken för jag ville handla chips för det är fredag. Jag vill också ha fredagsmys.
Allt gick fel. Jag gick in och det var för mycket folk, jag stelnade till och paniken kom direkt. Jag kunde inte fokusera på det jag skulle handla utan kunde enbart fokusera på det faktum att alla tittade på mig, för så känns det. Alla tittar. Jag vet att det inte är sant men mitt i en panikattack fungerar inte hjärnan som den ska. Jag lyckades få tag i chips och en flaska läsk och gick för att betala. Där stod en dam och betalade med mynt. Paniken ökade, obehaget är så starkt i dessa situationer att jag inte kan beskriva hur det känns, jag vill bara gå ut så det slutar vara farligt och jag slutar skaka. Jag stod där i vad som kändes som en timme innan jag fick betala och fly butiken. Så fort jag kom ut gick allt det jobbiga över och jag cyklade förvirrad hem. Jag tror jag vann.