Utsattheten

Det är ju bara att skärpa sig.
Det har jag hört till leda.
Du måste skärpa dig.
Jaha liksom.

Att leva med ångest och den sjukdom jag har handlar inte om att skärpa sig.
Smärtan kan bli för stark. Då skärper man sig inte.

Har aldrig hört nån säga DU MÅSTE SKÄRPA DIG till en cancersjuk eller någon som brutit armen. Liksom sluta ha cancer, men va fan bara o tejpa ihop armen ju. DU MÅSTE SKÄRPA DIG.

Bipolär är man hela tiden, även när det är bra. Ångesten finns ständigt närvarande som en elak dagiskompis som bråkar med en. Jag har strategier för att hantera ångest. Det har jag haft länge. Ofta fungerar det. Ångest är en ganska konkret känsla.
allt är svart. Jag vill dö.
Då det inte är den optimala lösningen måste jag och alla som jag ha redskap för att hantera den.
Annars finns risken att det blir självmedicinering, det är inte så bra, ser illa ut, visar på dålig karaktär. Sen att ingen "vanlig" vet hur det känns att ha sådan ångest att typ döden är det enda trovärdiga alternativet är kanske synd. FÖR MAN MÅSTE SKÄRPA SIG.
Självskadebeteende är vanligt, det som gör ont måste ut, nåt annat måste göra ont.
Det är inte bara att skärpa sig.

Jag önskar det vore så. Att jag bara kunde skärpa mig lite så jag slapp se världen som i en tunnel av svarthet. Men det är inte så.

Ångest finns, panik finns, allt det där finns och är ett reellt problem

Ångesten finns i musiken, i andras blickar den finns där jag inte väntat mig att hitta den.
Ångesten finns i hypomanin, när jag plötsligt börjar förstå att det här inte är så bra.

Hela hela tiden. Varje dag. Den kan slå till varje varje dag.

Lev mitt liv någon vecka så kanske du kan ta och hålla flabben sen.
Om du överlever.Allt handlar om överlevnad i en bisarr version av darwinism. alternativet finns alltid att sluta.

Jag har noterat att jag skriver mest när jag är arg, tror det är ett sätt att skjuta undan det svarta.

Nu tex ska jag betala underhåll, det gör mig inte så glad. Då är denna blogg så skön att ha.
Bloggen och Thåström.
Älskar hans nya skiva men den har vilat sedan allt det dumma hände.



Jag var i Falun och såg honom i april. Samma dag jag fick min diagnos.

Alltid va på väg





Han sjunger om körsbärsträden på Värnhem och pub Fregatten på samma torg.
Tänk att alltid va på väg
Nu ska jag stanna här, men ja, fregatten. Kärlek på det stället.
Denna låten är för mycket jag egentligen, men det gör inget.
Jag är alltid på väg, just nu handlar resan om att stanna upp. Det är också att vara på väg.

Kampen fortsätter, bara målet som ändrats. Tex måste jag skura spisen.
Mvh fd rebellen