Thåström. Falun. Ja jag var där

Igår var jag i Falun. Med Bulan. Vi for genom skogarna med förväntningar.
Drack kaffe och vissa, jag, tjuvrökte hemma hos Krister och kollade hans chilisar innan konserten.

En konsert jag längtat så efter. Men jag var nervös. Mkt folk på liten yta. Ingen öl.

Men va fan!




Konserten var 98 minuter total eufori.
Att säga vad som var bäst går inte.
Men klippet ovan va inte bäst o det är hur bra som helst.

Vi åkte hem genom dalarna i ett stjärnklart himmelrike. Jag tänkte på alla dom drömmar jag haft. På alla dom drömmar jag har. På hur mycket Thåström har påverkat mitt liv. Vilken stor del av min tillvaro han alltid varit.

Drömmen om att vara sin egen. Att göra sitt eget. Att vara en människa. En egen individ i en tillvaro styrd av fredagsmys och Tacos. Tack Thåström.

Jag vill alltid vara på väg. Det bara är så.

Och bäst igår va just Alltid va på väg



Tänk att alltid va på väg. Att aldrig sluta tro. Aldrig sluta kämpa.

Hoppet...

Kärlek och solidaritet