Dagis dag ett

Idag var första dagen på förskolan
En natt som var kafkaartad inledde Alvas dagisliv. Även Alva sov dåligt, men jag sov sämst

Hon är ju så liten. Hon borde va hemma med mig i sju åtta år till.
Vi vaknade halv åtta och gjorde välling, efter det en hysterisk jakt efter kammen.
Sen packa dagisväskan. Vid det här laget var alvas stolte fader så pass hysterisk att han svettades ymnigt och tänkte ställa in allting.

Vi tog på dom nyinköpta dagiskläderna, en fin kofta och ett par byxor och rusade ut.
Kom på att jag glömt vantarna såå vi vände hem igen, när jag låser upp dörren svär jag för att det är så svårt att göra det med vantar på sig. så en bra sak, jag hade inte glömt vantarna, bara inte märkt att jag tagit på dom. Det är ju smart.

Binni mötte upp och vi gick tillsammans till västergården, nu ett dagis innan Linns arbetsplats.

Första två minuterna var det ganska mkt sitta i pappas knä. sen sket hon i oss.

Det gick jättebra.
Hon lekte och dona på, ända tills hon blev paniktrött och började gråta. Då gick vi hem och sov middag.

Ett bra dagis/förskola

Imorgon ska vi vara där från nio till klockan två. O hon ska sova och äta där

Snart är hon också nitton precis som tua och då är jag ju typ 60 och antagligen sedan många år bortglömd efter att linn kastat mig på ättestupen

Att vara hemma med Alva har lärt mig att Jan Malmsjö har en poäng, vår bästa tid är nu
O nu
o nu

All tid med Alvisen är bäst
Känns lite fint o låna ut detta älskade mirakel till andra människor.

Jag är för övrigt väldigt trött och när vi kom hem och hon hade ätit sin youghurt och somnat fick jag något i ögat och satt och tittade på henne lite extra länge