onsdag, september 02, 2009

Carl-Uno Sjöblom

79 år idag.





Varje julafton hela min barndom sände han direkt i radio från Waxholm.
Sen hade han notknäckarna. Sveriges då populäraste teviprogram

Detta var innan muren föll och livet var grått och tråkigt. Vi väntade mest på atombomben som aldrig kom.
Men Pekka Langers skjorta
Shit shit

Ja grattis till att du finns kvar hos oss Carl-Uno

1 kommentar:

  1. Anonym5:13 em

    Den spontant roligaste kommentaren jag hört i TV är fälld av denne Carl-Uno Sjöblom.
    Programmet var “bit för bit” och det var tillsammans med Pekka Langer.
    Programmet var en tävling mellan två lag. Dessa skulle med hjälp av en vägg med massa TV-apparater, som tändes en i taget och till slut bildade en bild av en händelse, gissa sig till vilken händelse och vilket årtal.
    I denna episod så var händelsen det s.k. “tunnelbanedramat i Stockholm”. Det var någon gång i början av 60-talet som det byggdes nya linjer och vid ett tillfälle rasade tunneln ihop och två man blev instängda.
    Detta var en stor nyhet och följdes med stort intresse av alla dåtidens medier. Bland annat så sände TV direkt mitt på dagen från platsen. Vilket var unikt.
    Till saken hör då att man kunde kommunicera med de instängda genom ett rör, vilket gjorde det hela mer dramatiskt.
    Då kommer vi till “bit för bit” där bilden som framträder efterhand visar ryggen på en “känd svensk underhållare, som försöker genom röret hålla modet uppe på de två instängda”. Frågan till lagen är då; vilken känd svensk är detta.
    Lag A trycker på knappen och svarar Thore Skogman!
    Då kommer det blixtsnabbt från Carl-Uno Sjöblom: A ja, räckte det inte med att dom var instängda.
    Det som förvånade mig var att det gick de flesta förbi och inte ens publiken verkade fatta det roliga.
    Denna replik hade etsat sig in i mitt minne så till den milda grad att jag var tvungen att kolla upp det med herr Sjöblom själv. Han svarade vänligt när jag ringde och frågade om händelsen och han kom mycket väl ihåg förloppet och replikskiftet.
    På min fråga om att publiken inte verkade reagera så svarade han att på den tiden så hörde knappt publiken vad som sades i studion. Det var på den tiden de visade skyltar med uppmaningar som “klappa”, “skratta” o.s.v..
    Man skall även komma ihåg att Thore Skogman var lite av nationalidol, så man skämtade inte hur som helst om honom.
    Nå, vem var “den kände svenske underhållaren”
    Jo det var Martin Ljung.
    Detta om detta.
    //Assessor Hasse Assarsson

    SvaraRadera