Bränn Ljusdal

Vissa dagar gör jag som Fantomen. Jag beger mig ut på gatorna som en vanlig man. Detta var en sådan dag.

Fru Fortuna skickade mig idag tillLjusdal, Tjänsteförrättning.
Det var minus 22 i morse. Minus 32 i Ljusdal dessutom.

Jag tog bussen från Edsbyn till Bollnäs. Så inleddes min resa. IBollnäs var planen en kopp kaffe de tio minuter jag hade att vänta på tåget till Ljusdal.

Jag satte mig i väntsalen. Utrymmet delades med en del från samhällets skuggsida.
Det var lite väldoft så jag begav mig ut o väntade på perrongen. 10 över elva började jag inse att tåget som skulle gå 12 över inte tänkte komma.

I min enfald trodde jag att ett tågbolag stationerat i Norrland kunde ha en viss vana vid kyla, men så är inte fallet.
Jag gick in på stationen igen och läste min grymt bra bok. Inre säkerhet. Läs den.

Det började bli illa för mig, lunchen skulle skita sig. Jag kastade i mig en korv samtidigt som jag funderade på om jag hade tårna kvar, ety jag kunde inte känna dem.

Bollnäs Station gav inga besked. Men det kom ett tåg. 45 minuter sent.
Skit samma tänkte jag. Jag hinner till mötet. Vem behöver lunch. Mat är för ynkryggar.
Jag läste vidare o njöt av utsikten.
I Järvsö stannade tåget och en samisk stämma berättade att nu skulle dom inte köra längre. Kanske kommer det en buss sade han

Det gjorde det efter 20 minuter. Vid det här laget hade min penis blivit en istapp och brutits av.

I Ljusdal var det möte. Jag hade inte pinkat, svårt utan snopp, och man fick hur mkt kaffe man kunde dricka. Det är mycket kaffe det.

Sen efter mötet hade jag 40 minuter i Ljusdal. Att göra Ljusdal tar tre minuter vet jag nu.
Ett plasthus från typ 1974 o sen är det inge mer. Bara en gata. Caféet som jag tänkte gå på var ett "internetcafé" med en kaffeautomat från 1985.

Jag vill inte dit igen. Bränn ner skiten

Tåget därifrån var försenat.