onsdag, april 02, 2008

Vissa är odödliga

Trodde man iallafall.
När jag var liten, förr i tiden på sjuttiotalet, då var Mona Seilitz en femme fatale.
En hjältinna var hon
Henns sångerska i Saxofonhallicken var grym
Sinkadus
Massa massa

Man blir liksom tom

5 kommentarer:

  1. Anonym7:45 em

    En hel del var bättre förr. Mona Seilitz är ett bra exempel.

    SvaraRadera
  2. Anonym1:28 em

    Vad dog hon av egentligen?

    SvaraRadera
  3. Anonym5:24 fm

    Giliap...

    //morey

    SvaraRadera
  4. Anonym11:00 fm

    Anneli. Nog för att Roy Anderssons filmer är tråkiga, men inte dör man av dom :D

    O ja jag vet hon va med i den, men ändå

    SvaraRadera
  5. Anonym6:39 em

    Saxofonhallicken är en fantastisk film som man kan se om och om igen.
    Molins filmer är bra överlag.
    Fridens.

    SvaraRadera