Inte vill jag vara cynisk

Perelli i tårar. Hon klarade inte att hålla tårarna borta då hon uppträdde på gårdagens Svenska Hjältargala. Det var så starkt uttrycker hon.
Svenska Hjältar? Jag vet inte. Ska det va en glittergala med hasbeenartister som släpper en ny singel. Ska det vara en reklamplats för massa mög. O hur väljer man ut de svenska hjältarna.
Maud Olofsson i juryn, är det då den som skattefuskat mest som e en svensk hjälte
Eller den som fifflat till sig mest glesbygsstöd.

Jag förstår inte de här galorna. Dom är oräkneliga. Kanal efter kanal startar upp sina egna. Det finns två Lilla MElodifestivalen fast det inte borde finnas en.

Det finns faddergalor, ledsna negerbarngalor, galor för miljön, klimathotet, abborrarnas fortlevnad
Allt i glitter o glamour med artister som sjunger sin nya singel

Jag blir lite matt. Det är bara media som räknas. Syns man finns man
Igår va det två killar som högg av en ko0mpis ben med en yxa o räddade hans liv

Men de riktiga hjältarna, de kristna som gömmer flyktingar, kvinnojouren, polisen, ibland iallafall, osv osv
Dom får inte nån uppmärksamhet. Charlotte Perelli gör ingen silikongråt när roks räddar en familj undan en förövare.

Vem är cynisk egentligen. Kan det va jag som spyr på galorna eller Perelli somd esperat försöker tjäna stål i alla dessa galor