Det här är en pipa

Paul Anderssons Elegi över en förlorad sommar kan kännas adekvat denna första söndag i september då solen försöker ta sig genom molnen och doften av höst är så stark.

Ska leta svamp idag. Karl-Johan, eller ännu hellre Björksopp.

O sommaren slutade ju minst sagt bra, fantastiskt bra.
Måste va den konstigaste sommaren i mitt liv, o då har jag en del i bagaget o minnas. Regn. Förvirring. Konstiga känslor. Mer regn, en stilla längtan tillbaka till arbetet. Mer regn. Mycket regn. Storm inuti.
Hopp och förtvivlan. Blandat om vart annat. O så den stora förvirringen, och tiden som bara försvann när hon var i närheten. o regnet som bara föll och jag liksom inte märkte det.

O nu är det september. Den vackraste månaden, då doften får en att nästan gråta för man vet att allt dör, men det kommer tillbaka.

O plötsligt är det bara lycka. Som att det inte regnar alls. O skulle det göra det så slutar det ändå snart