Han beskriver det tillståndet jag upplever idag bäst av alla.
Längtan bort.
I korta strofer.
Rader darrande av livslust.
sen att de mest handlar om döden må väl va en annan sak.
De här radern kommer från Eufori, samlingen heter Färjesång. Det är bland det finaste och sannaste som skrivits
Ja, vara ett med natten, ett med mig själv,
med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och
lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!
Grodan rapporterar att revolutionen går så där.
men rom byggdes inte på en dag
finfint och andlig tendens. men det här konkurrerar:
SvaraRadera" Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig.Låt svärdet gå igenom dig. Kanske det inte alls är ett svärd. Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton.
Du blir den musik du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång."
Ur Y.Eggehorns samling "En karusell med madonnor"
eller kanske bara j....gt smörigt??!