Lugn mitt hjärta lugn

Spelade Soul Inside för grannarna i morse. Tidigt. Det är något vackert i att gå upp klockan fem o sitta med kaffet o spekulera.
inte kommer man på något riktigt viktigt.
Men det är skönt
Ensam i världen liksom.
Finns bara jag. Går ut o pratar med blommorna lite. Tevin är av. Tevi suger.
Läser några rader, röker, kopiöst.
Tänker på folk som borde vara med.
Tänker på hur allt har blivit.
Att sitta o glo på ett soprum i Edsbyn o älska det. Det var inte riktigt det jag trodde den där dan i juni då jag sprang ut från Söderportskolans trapp.
jag skulle bli litteraturvetenskapens nya ljus. Det blev mest ett tomtebloss av det. O det gör inget.

Det stora i livet är att se det där lilla. Att spela en skiva. Sjunga lite, hoppas grannarna inte hör. Tänka på andra saker. Bryggor och fjärilar.
Att ha mer kaffe.
Att ta mer kaffe.
Solen gav ett konstigt sken i morse. Det var ganska kallt. Men vem bryr sig, bara att skrika mot vinden och visa livet att man inte ger sig.

Gick hit halv sju, det var jag och sen kom det en tant på en cykel. Tanten hade hjälm. Hon cyklade långsammare än jag gick. Känns skönt att hon vid ett fall är tryggad. Träffade Peter språkade lite.
Jag förklarade min teori om lappar o bussar. I Edsbyn är det fler hållplatser än på tvåans linje i stokkolm, o den har ganska många stopp. Jag har fortfarande inte förlikat mig med att chauffören talar med de ombordstigande och i nån form av gargantuanskt övermod fullständigt skiter i tidtabellen. Men det är smällar man få ta.

Jag drömmer drömmar om städer av eld, men jag tar hellre en buss som är försenad än förverkligar dom. O det är bra.
Igår va jag på ICA o blev knappt förbannad, trots att det tog en kvart för Asta 97 o betala.