Det var på den tiden jag gick runt i Malmö och upplevde kaos. Jag hade två jobb, jag var mer utbränd än en avfyrad Sputnik. Dagarna bara försvann. Livet också.
Men i kvarteret bredvid låg en kina, Joy Lucky Pub. Jag började dras dit, riktigt varför vet jag inte.
Det var ett hak för pundare, den gamla skolan. Pundare som var i slutet av karriären.
Dom som hade stället lät pundarna passa deras barn. Jag minns jag funderade en del på det.
Som det alltid blir när man sitter av tid med andra slutade det med att dom bjöd över mig till sitt bord.
O vi talar old school här. Dom kände Manolito, när han levde Malmös mest kände uteliggare.
Brukade ha trevligt där. De berättade om 70-talet, ur deras perspektiv.
Sen köpte jag nya kläder och allting försvann.
Vet inte varför jag skriver detta, men jag tror att jag vill få fram att alla människor är fina, på sitt vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar