Söndag i Edsbyn

Man måste vänja sig. Så hemskt som i Kjells vackra vackra sång är det inte.

Men man vaknar efter en natt av onda drömmar och gör sitt schema för dagen. Det är outsägligt tomt.
Koka kaffe. Dricka kaffe. Vattna blommor. Rensa ogräs. Panta flaskor på ICA, o varje gång jag gör det får jag dåligt samvete för att jag tar pengarna själv istället för att trycka på knappen som ger pengarna till grädda Barnen eller va fan det är. Varför ska man ständigt få dåligt samvete. Jag hatar det där. Om jag vill ge pengar till något gör jag det, jag ska inte halvtvingas. Ska fan ta pantpengarna o köpa ett paket glass som jag inte äter upp. Kan dom ha regnskogarna.
Efter det ska jag koka kaffe, röka, se på tevi.
Tvinga in mig på kaffe hos A-K o SB. Gå hem äta. Se Day Of The Dead, kanske kanske fiska lite.
Men vädret känns inte så fiskemöjligt.
Sen kommer klumpen av oro i magen, nästa vecka är det mkt som kan gå fel.
Man spelar väl skivor med Navid och Gudarna och plötsligt vänder det.

Man ler, o orkar ännu ett tag.

Det är ganska fantastiskt.

För oavsett tjocka tanter på ICA som gör mig less så är Edsbyn mitt hem o det är här jag trivs. Det är stort.