Fiske. Den sanna glädjen

Joels Fiskeblog är en favorit. Inspirerad slår jag till och berättar om eftermiddagens utflykt. Jag brukar fiska i Voxnan bakom huset, därär så vackert, o ack så nära.
Idag kändes det bra. Begav mig till samma ställe som när skånebesöket var här i onsdags.
Första kastet gav en ganska skaplig abborre.
Fjärde kastet var det stopp. Men... Jo gädda.
Då kom jag på att jag inte hade tafs på. Använde inte det i Vinströmmen. Att fiska gädda utan tafs är nog lite som Heroin. Kul som fan i början men slutet är predestinerat. Svärande kraftigt satte jag på tafs på linan och fiskade vidare. Direkt tar det stopp. Långt ute vilket gör det roligare. Fisken kämpade rejält. En mycket fin gädda. Kanske två, kanske lite till. Började raskt filea den ety gädda är faktiskt gott. Kom på att jag åker imorgon, fisken var död, o det hade den vart ändå, den var för ordentligt krokad. Så hittar du en halvfilead gädda flytande är det min.

När det hugger är det värsta kicken, det där stoppet, man gör mothugg och kampen börjar. Om man dessutom är på ett så vackert ställe är det än bätter.

Bästa gäddan hittills i Hälsingland. Hoppas det kommer fler. Har tappat ett par riktigt fina till på samma ställe.