När det händer

Så for man då åt Nora till igen. Resan mot Falun på vägar som får infrastrukturen i Thailand efter tsunamin att framstå som genial var gansa seg, det regnade.

Men. Plötsligt. Det sprang en björnbaby vid vägkanten. Hoppeti hopp lät det nog. Den var så söööööööt. Så stort att få se en björn.

Efter förättat värv lyckades vi se en lavskrika. Det är en orange närmast röd nötskrika. Det var toppen.
Sen körde vi vidare på vår resa genom brukssverige. Riddarhyttan utanför Skinnskatteberg bjöd på fika. 31 kr för gårdagens kaffe o kaka som ej gick att äta, dyrt och äckligt. Fantastiskt.

Att Hives skriker o står i är helt förklarligt kan jag meddela efter en timme i Fagersta. Sucidbyn, att folk inte tar sina liv där är något man borde forska i. Köpte en bok, Edelfeldt. Blev i princip utskälld av den överviktiga kassörskan som jags törde genom att handla. Hon läste ju en tidning med sin kompis, det borde jag tänkt på. Förlåt Fagersta.

Smedjebacken var tomt, inte en människa, inte en affär, defenitivt ingen restaurang. MEN en porrbutik. Det var fatastiskt, en hel kommun med enbart alkisar, ett bolag o en porrbutik. Samhällsplanering.

Ludvika bjöd på helt ok Thai-mat. Riktigt sunkhak fast utan alkisar, man ska nog kalla det sunksylta istället. Falun bjöd på läskeblas.
I Enviken spelade radion Shaggy, vi höjde ljudet som bara den och visade hur ett långfinger ser ut för de banjospelande människor som vi inte såg.
En uggla ropades in.
En resa var slut.

O jag såg en BJÖRN. hoppeti hopp.