Jo nog kan man ana våren, även om våren är den mest svekfulla gestalt som finns. Det är ljust redan kvart över sex. Fåglarna låter lite, ganska förvirrat o illa, men ändå.
Igår halkade jag o slog mig på rumpan, detta skyller jag på värmen. o tro mig, det är på tiden nu. Det har vart mörkt allt för länge.
Jag läser en Perec jag inte läst innan, den är som vanligt eftersom det är Perec fantastiskt bra.
Känns som jag klarat av vintern här, det är ganska tyfft. Nu blir det bara varmare. O på onsdag kommer tuisen hit för att ha sportlov. Vi ska inte gå ut alls är planen.
Så leve krossandet av hegemoniska strukturer i inavlade småorter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar