Jag åkte åt Roskilde till nån gång 89 eller om det var 90. Dylan skulle spela.
Som den scout jag är i hemlighet hade jag gjort ett reseschema.
Kristianstad till roskilde, detta var före internet, men jag slet på.
Vi äntrade Kristianstad för resa till helsingborg, det gick ganska bra. Sen båten till helsingör. Ja detta var tiden innan bron, då var det enklare o billigare att åka över Sundets Pärla.
I Helsingör stod ett tåg, ett tåg vi satte oss på. Jag bestämde ety jag var Führer. Vi såg lokaltåg efter lokaltåg gå mot Köpenhamn, vi satt fel. Men Hamburgtåget bjöd på en oväntad bekantskap i form av Jalle från Linköping. Punkare och hobbyknirkare.
Vi nådde Köpenhamn, där skulle vi inhandla olagliga saker på Chris, tyvärr hittade vi inte dit, men ändå. Ölen tog ut sin tribut.
Roskilde nåddes i total regnstorm, tältet skulle upp. Tro mig fyra fulla ungdomar ska samarbeta i regn, det är svårt. Scouter har fan inte det problemet. Men att gick bra. Lite blöta var vi allt, men inget som man inte kunde öla bort.
Festivalen började och först ut på Orange scen var Philip Boa And The Voodoclub som enligt deras hemsida fortfarande spelar live på obskyra finlandsfärjor i Polen. Dom hade en del hits, Kill Your Idols, This Is Michael och Containerlove.
Tungt mycket folk, spelningen var helt otrolig.
Jag hörde nämnda grupp igår, det var en chock, pissdåligt. Suveränt seriöst uselt, uselt ljud, burkig produktion. Ida hade dom inte platsat i IDol. Då var dom bland de tyffaste som fanns.
Då börjar en gammal scoutgybbe tänka. Vad gillade man mer på den tiden?
Sisters, Cure o så, det gjorde ju alla. men jag menar hur ofta drar man på Foetus under Wheel där hemma idag, eller Psycic TV, eller Mission, eller Sonic Youth för att inte tala om Swans.
Men då var det denna musiken som markerade vem man var. Att man var utan smak fattade man inte då. Men det var ju tufft. Tuff musik, cig o öl, sen var man tuff.
Det verkar vara svårare idag, det där att vara tuff alltså.
Det räcker inte att hitta någor obskyrt som typ 2 miljoner andra har hittat och ta på sig svarta kläder.
Det är synd om dagens ungdom, dom verkar behöva tänka oxå. O så ska dom få ordningsbetyg i skolan, tur det inte fanns då.
Det behövs mer festivaler som är små och "egna". Vi behöver outsiders som tror att dom kan förändra världen. Vi behöver INTE Kent på Hultsfred.
Leve Popaganda. Leve att tro att man står utanför. Leve tonårsrevolten.
Jag har talat
Hurra Leve Konungen!
SvaraRaderaDetta är snudd historierivisionism. Vi var fyra entusiastiska (folkölspackade) tonåringar som anlände till ett ösregnande Roskilde. Tre av dessa var så besvikna över bottennappet på Chris att de likt hemmafruar på Ullared kastade sig in i första bästa tält som hade rökvaror. Kvar stod den ende tappre scoten i sammanhanget (undertecknad) med obegripliga tältpinnar och vatten upp till knäna.
SvaraRaderaFör övrigt lyssnade även jag på Mr Boa häromveckan och kan bara instämma. Vilken skit!! Sonic Youth är dock fortfarande något som bör avnjutas varje vecka. Wiseblood någon?? Peter från Göinge
Revisionism eller sanning
SvaraRaderaDessa frågor
Jag kan ju inte skriva på blogen där mina kollegor UM o KJ läser att jag satt o rökte ner mig med massa norrmän.
O visst hade jag en resplan, det minns jag bestämt.
Wisebloods Someone drowned in my pool lyssnade jag på i typ 12 sekunder hemma hos brodern i våras. Det gjorde ont.
Men visst va att Du o jag o Keso o Greven
SvaraRaderaJävligt udda. Alldeles innan jag gick in här och läste detta skrev jag om att inte vilja vara "kulturellt korrekt" på min egen blogg. Jävligt udda.
SvaraRaderaJag var aldrig så inne på Philip Boa även om någon envisades med att ge mej Boa-skivor i present.
SvaraRaderaMen Container love(som jag fortfarande lyssnar på ibland>)kom för snart 20 år sedan. Bara för att något inte hållit i 20 år behöver det inte ha varit dåligt när det begav sej.