onsdag, januari 17, 2007

Sånt man funderar på.

Att vara en del av att göra skillnad är ganska fint, men jobbigt.
I natt vaknade jag igen drömmande om de där tre barnen vars mamma inte kommer hem mer. Det är typ sex år sen. Men man glömmer inte.
Det händer saker i ens huvud när det händer onda saker med andra.
Antagligen bär jag på nån defekt som utsätter mig för det. jag vet inte. Kanske.
Men ibland går det bra. då lyser hela världen i orange, det är ganska fint.
Men jag tror nog att det är något fel på mig, eller vilket jag hoppas,d et är något fel på alla andra.
Tolkningar är bra, man kan vinkla dom vart man vill.
eller så är det bara ett missriktat rättvisepatos som driver mig.
Kanske är det den höga lönen och alla förmåner.
Jag menar alla julbord man ätit på ålderdomshem och i källare. eller den fina chokladasken jag fick i julklapp i Helsingborg. Reklamkalendern för Söderköping satt oxå fint.

SEN DAGENS GLÄDJE
Jag har genom manipulerande, påverkan, tjat och allmän elakhet fått Hårdrockare från Norr, Stefan, att börja röka.

8 kommentarer:

  1. Rättvisepatos är bra. Angående förmåner så slog väl Hultsfreds kommun rekordet förra året genom att bjuda på en fika för 7kr till dom anställda. Chefens lön höjdes till 55000 nödvändiga pix i månaden. Såja, lägg ner ett äldreboende till bara. Fridens.

    SvaraRadera
  2. Jag har också börjat röka... Igen...

    SvaraRadera
  3. Anonym9:52 fm

    Det är bra
    Det är tufft att röka
    Snygga röker
    Du är ergo tyff o snygg
    Fredag?

    SvaraRadera
  4. Anonym10:09 fm

    Nuförtiden räcker ett paket cigg i över en månad för mig. När all rökning måste ske utomhus är det inte alls lika kul att bolma. Men en ciggis emellanåt är mumsmums! För att inte tala om när man åker färja eller sitter på sunkbar i Danmark! Yihaa!!!

    SvaraRadera
  5. En cig i helsingör är som en inre resa i harmonins stora öken av glädje

    SvaraRadera
  6. Fredag, absolut! Säg en tid och jag är där.

    SvaraRadera
  7. Att e ju aldrig för tidigt för seriöst musiknörderi

    SvaraRadera
  8. Jag måste opponera mig. Jag börjar känna mig beredd att göra ett nytt försök att sluta med bolmandet. Igår när jag gick upp för en liten backe i Slottsskogen märkte jag nämligen att jag flåsade. Som en döende hund mitt i Sahara. Obehaglig upptäckt att lungorna inte orkar mer än så. Så Stefan, ett råd. Håll dig till snus som alla andra norrlänningar.

    SvaraRadera