Det är inte borta, men det har blivit mindre.
Den där ilskan.
Klumpen av hat.
Det är Karamelltantens förtjänst.
Man kan inte delta i alla strider och man kan tyvärr inte vinna dom alla heller.
Så jag famnar idiotin och identitetslösheten, jag kysser kaoset med ivriga läppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar